Nordiskt kunstner-/konstnärs-album / 1878 / 34 (1877-1878) Author: Johannes Jaeger With: Lorentz Dietrichson, Carl Gustaf Estlander, Julius Lange, Carl Rupert Nyblom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.








Vår unge mästare i München har åter hemsändt en bild, som öfverraskat våra
ögon, satt vår fantasi i en ovanlig rörelse och tvungit vårt estetiska
omdöme till helsosamma undersökningar. Vi kunna ej annat än vara honom
tacksamma härför och framför allt för den bild, som åstadkommit denna
verkan. Och han har gjort allt detta derigenom, att han haft mod att våga
något; ty först och främst är sjelfva greppet, att taga ett ämne ur en
sådan, för nutidens uppfattning förlegad, idékrets vågad, vidare är
uppbyggningen af hela gruppen, som tumlande sväfvar och flyger i den klara
vårluften, vågad, och slutligen äro här, som i föregående arbeten af samme man, de
färgproblem, han uppstält för sig att lösa, i hög grad vågade. Men den, som vågar något,
han vinner också något, och om icke Kronberg vunnit i allt, så har dock i det stora
hela hans vågstycke blifvit ett konstverk. Att beskrifva det tjenar till ingenting. För
komposition och teckning ger bifogade fotografiska afbildning fullständig ledning; hvad
färgen beträffar, måste den ses eller såsom skådad i minnet bevaras, om bilden skall
få lif och verklighet, ty Kronberg är en af de äkta konstnärer, som tagit till sin devis:
»il faut peindre pour étre peintre».

Han är visserligen ännu en ung man, men genom de tvenne taflor, han från
utlandet hemsändt, »Nymfen» och »Våren), har han tydligt visat, hvart hans hug står.
Han känner sin stora talang gäsa och arbeta inom sig, och i känslan af denna sin
makt har han lust att bryta sig en ny bana. Alla dessa bekanta små genretaflor
med en dalkulla vid sin stickstrumpa, en läsande flicka, en herre, som får eller
aflemnar ett bref, – alla dessa enformiga hvardagligheter är han innerligt utledsen
vid, och han har begifvit sig af till andra zoner för att kalla högre väsen till sin
hjelp och få litet frisk luft in i de trånga kamrar, der han tyckte sig finna
konstnärsfantasien inspärrad. En sådan lust, buren af en sådan talang måste man helsa
välkommen. Visserligen är det vår öfvertygelse, att poesien finnes till öfverallt, men
vissa naturer behöfva röra sig med större medel och i rikare omgifning, och en sådan
natur är Kronberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>