Nordiskt kunstner-/konstnärs-album / 1878 / 42 (1877-1878) Author: Johannes Jaeger With: Lorentz Dietrichson, Carl Gustaf Estlander, Julius Lange, Carl Rupert Nyblom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.








Af den finska konstens grenar är landskapet utom all jemförelse den längst
hunna, den är också den enda, som på visst sätt kan kallas inhemsk.
Bröderne von Wright, som för tre årtionden sedan bröto banan med sina
naturbilder, anslöto sig till ingen främmande mästare. Vägledde af sin
kärlek till vår natur, de blånande sjöarne, tallbekrönta åsarne och deras
bevingade inbyggare, andkullen som skockar sig bland neckrosorna, orren
som spelar i sitt granrisskjul, sökte de anspråkslöst och i all stillhet att
för sina intryck finna ett språk i form och färger. Sedan dess har den
finska landskapskonsten gått träget i utländsk skola, i Düsseldorf hos Gude, i Paris
och på senaste tid i München. Derom är ingenting annat än godt att säga; af naturen
talar konsten finska, så litet som något annat nordiskt tungomål, och det fullkomliga
herraväldet öfver uttrycksmedlen måste väl först vinnas, innan man kan tänka på att
ledigt och väl framställa nationens känslor och åskådningar.

Ungefär till denna punkt torde vår landskapskonst vara hunnen. Den stora kon
kurrensen mellan landskapsmålare, som egde rum förliden Maj om statens pris – 1200
mark med 800 mark accessit – syntes ådagalägga det ganska otvetydigt. Ett så
betydande antal till full frihet och säkerhet utbildade konstnärer bör kunna anses
vara målsmän nog för det nationela åskådningssättet. Den i ögonen fallande olikheten
i maneren torde väl till stor del böra tillskrifvas deras härkomst från olika utländska
skolor, men betecknar dock till än större del en verklig originalitet hos konstnärerne.
Och har man en gång kommit till en fri och ledig utgjutelse af den egna inneboende
bildverlden, så skall väl ock med tiden den nationela halten göra sig gällande och
märkbar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>