Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de täflande var det Berndt Lindholm, åt hvilken priset tillerkändes för ett
»sommarlandskap från Götheborgstrakten». Det var den fulländade tekniken, den ljusa
och rena tonen, mer än ett fängslande innehåll, som tillvann detta arbete ett så
ampelt erkännande. Vi hafva dock föredragit ett annat, för fotografin tacksammare verk,
som ett par år tidigare flutit ur hans sorgfälliga pensel. »Ångbåt i is» exponerades
i 1875 års salong i Paris och inköptes förlidet år för kejserliga palatset i Helsingfors.
Duken håller 2 alnar 14 tum i längd och 1 aln 10 tum i höjd och betaltes med
2,400 finska mark.
Vi befinna oss här på senhösten i den finska skärgården, der några skarpa No
vemberdagar plötsligen stängt farleden och bragt oförvägne seglare i trångmål. Litet
snö är fallen på istäcket, men ej mer än att det med en ljusning återspeglar
strålarne af den sjunkande solen. De aflöfvade stränderna bilda en mörk rand under den
blygråa molnvägg, i hvilken solen sänker sig, färgande med tegelröda reflexer de
ulliga skyarne på himlahvalfvet. Situationen är förträffligt funnen och känd, och
den är genomförd med stort mästerskap. Berndt Lindholm är bekant som valörmålare,
och hans studier i Paris hafva bragt honom långt i analysen af lokalfärgerna, men
det är icke alltid som han förstår, så som här, att låta dem samverka till att uttrycka
en bestämd och energisk stämning. Det händer honom, som det händer de lärdaste
forskare, att med sanna detaljer dock icke kunna åstadkomma en intrycksfull
totalbild, emedan en viss subjektiv uppfattning också är af vigt för verket. Här deremot
är den ideela enheten stark och gripande. Molnväggen och dess skugga på isen bilda
en dunkel fond, och dertill symas mörka dimmor upptåga från hafssidan i ångarens
spår. Allt bådar att skymningen snart skall blifva natt, men ännu kommer från den
hoppgifvande solen en ljusning öfver skyn och isen åt förgrunden till, med löfte åt
de nödstälde att möjligen nå hamnen, innan natten faller på.
Denna sista ljusglimt i den frusna ödsliga naturen, genomförd med styrka i de
enkla färgtoner, som istäcket, molnen och skogsranden kunnat erbjuda, vore ensam
nog att ge en enhetlig stämning åt verket. Men dertill kommer som en annan
korresponderande medelpunkt den store ångaren, som arbetar sig tungt genom isen. Det
är en af dessa engelska mastodonter, som tidtals dyka upp i våra hamnar.
Signallyktorna äro tända och man eldar starkt, för att om möjligt med det sista dagsljuset
nå hamnen. Detta vore väl knappast att hoppas, derest icke en ränna blifvit öppnad
af förutgående olyckskamrater. Den sönderbråkade tjocka isen visar hvilket hårdt
arbete man gör under höstseglatsen vid våra kuster, och den tjocka röken, som
antyder kolossens kraftansträngning, gör ett effektfullt tillskott till den tunga
vinterstämningen. Genom en mindre ränna åt sidan sträfva tvenne fiskarbåtar med sin
sena fångst mot stranden. Det är ett än tyngre arbete, men stranden synes nära,
och desto större är hoppet att nå den.
Så förena sig uti bilden menniskolifvets rörelser med naturens stämming till en
harmonisk samverkan. Huru beklämmande detta inbrytande mörker må kännas mellan
det stelnade vattnet och den tunga vinterhimmeln, så finnes dock i de fina
förtoningarna af ljuset någonting på engång fängslande och lifvande, medan menniskans
ihärdiga kamp mot en hård natur ger åt stämningen en viss lyftning, åt intrycket en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
