Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Klarare än anletsuttrycket förefaller kompositionen. Den kring lockarne knutna
duken, i form af en vesica, anger att Psyche är uppstigen från nattlägret, och gudens
dervaro ser man af kogret och bågen, hvilka han hängt på en vas, der äfven hon
låtit sin mantel falla af. Icke blott dolken, också den sänkta och tillbakadragna högra
skuldran röjer ännu hennes uppsåt och betingar den lutande ställning kroppen intar.
Till denna hållning samstämmer förträffligt att hon under den höjda armen med lam-
pan vill beskåda den liggande, och sålunda vinner konstnären ett på omvexling och
vackra kontraster rikt uttryck för sin idé. Det är märkbart, om man jemnför denna
Psyche med den unga af Zefyrerne burna flickan, huru den grekiska typen i anletet,
der ännu något skarp och öfverdrifven, här fylt sig och blifvit lefvande. I kroppens
öfriga former tyckes mognaden så stor, att man knappast ville medge en sådan för-
ändring hos den nyss outvecklade flickan. Denna bild, som lär vara den sista konst-
nären utfört i Rom, är huggen i marmor på beställning af d:r Antell i Wasa.
I dessa dagar har ett annat arbete af Walter Runeberg blifvit uppsatt på sin
plats i fasaden af Studenthuset i Helsingfors. Denna fasad har en jonisk avantcorps,
öfver hvars entablement äro anbragta tvenne attikor, förenade genom ett rektangel-
formigt fält af 4 fots höjd och 27’/, fots längd, hvilket af byggnadens arkitekt, hr
Dalström, sparats för plastisk dekoration. Då Studenthuset 1870 blef färdigt, öfver-
läts detta arbete åt Walter Runeberg, som för ändamålet fann ett lika sinnrikt som
passande ämne. Byggnaden hade kommit till stånd genom ett lifligt deltagande af
alla samhällsklasser, och kunde anses som en gåfva af landet åt den studerande ung-
domen, hvilket ock uttryckes i den på attikorna anbragta inskriften: sPE! svzE — PATRIA
penit. Fältet deremellan borde riktigt nog angifva emottagarenes genkärlek, och för
denna känsla kan man icke tänka sig på plastiskt språk ett vältaligare uttryck än
den gamla berättelsen om Kleobis och Biton.
Dessa båda argiviske ynglingar låter Herodotos Solon prisa såsom de lyckligaste
bland dödlige. Det hände nämnligen att, när deras moder Kydippe skulle fara upp
till Heres tempel att offra, vid hvilket tillfälle hennes vagn borde dragas af ett
spann, dragarne läto vänta på sig och tiden höll på att förgå. Då trädde de båda
ynglingarne under oket och drogo sin moder den fyratiofem stadier långa vägen till
templet, hvilken handling skattades som ett stort bevis på athletisk styrka såväl som
på sonlig kärlek. I Herodotos’ berättelse heter det att, vid deras ankomst till helge-
domen, »de kringstående argiviske männen prisade ynglingarne sälle för deras styrka,
och qvinnorna deras moder, att hon fått sådana barn; men modern, utom sig af
glädje både öfver deras gerning och deras ryktbarhet, gick fram för gudabilden och
bad att gudinnan ville åt hennes söner, de der så högt ärat henne, beskära hvad en
menniska bäst vore. Och sedan ynglingarne efter denna bön offrat och deltagit i
offermåltiden, insomnade de i sjelfva helgedomen, men stodo icke mera upp, utan
lyktade de sålunda sina dagar.»
Det kunde löna mödan att anföra denna berättelse, som är en af de vackraste
bland de sägner, medels hvilka grekerne förstodo att hos sig uppamma dygden.
Kleobis’ och Bitons bilder uppsattes af argiverne i Delfi »såsom helgeskänker efter de
bäste af män» Eljes har ämnet sällan blifvit behandladt af konsten; dock förtäljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
