Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvifvel ett minne af de gamle nordboamee sumarblét eller blot not
sumri, sommaroffer, som höllos omkring denna tid. I Skåne och
Danmark brukade man den sista april »rida maj i byn», hvilket
tillgick sålunda, att högtidsklädde bondgossar, prydde med blommor och
kvistar, redo omkring och under Bång ooh upptåg helBade sommaren
välkommen.
Hvad vi nyss anført om den 31 april, gäller äfven om den 1 maj.
valborgsmässan. Å vår runstaf återfinnes denna dag under ett
dubbelkors. Den 3 maj, korsmåssan, som firades, emedan enligt legenden
Kristi kors då skulle hafva återfunnits, utmärkes med ett kors.
Omkring den 16 ingick den gamla förkristna kalenderns skerpla eller
äggmånaden, oob möjligen år detta ett skäl, hvarföre nyssnfimda dag
här utmärkes med en oval, ett ägg. Något annat kunna vi ej
upp-gifva. I äldre almanackor saknar denna dag namn. Eriksmässan,
den 18, var en märkelsedag — enligt det gamla talesättet »ger Erik
ax, ger Olof kaka» — ooh har ett svärd såsom sinnebild. Den 25.
Urbanus, som firades till minne af Urbanus I, påfve i Bom, är
betecknad med en biskopsmössa och ett kors.
Någon antaglig förklaring af den bild, en krans eller omkretsen
af en sol, som utmärker den 11 juni, hafva vi ej funnit. Omkring
den 13 ingick solmånaden enligt gammal räkning. Omöjligt är altså
icke, att bilden står i samband härmed.
Den 15 juni, Vitus, återfinnes liksom den 22, Eskil, under en
kvistruna, ocb den 17, Botolf, under ett tecken liknande runan Y. Botolf
var en märkelsedag ooh kallades »rofgubben», emedan man då enligt
gammal häfd skulle så roffrö. Midsommardagen firades i älsta tider
på sommarsolståndets dag, den 21, med ett stort offer, kalladt
miö-sumarsblöt, men då kristendomen fått insteg i Norden öfverflyttades
festligheterna till St Johannes, den 24, öoh erhöllo därigenom ett slags
berättigande i de kristnes ögon.
Bland de många egendbmliga bruk, som ännu här och dår i
aflägsna landsorter äro förknippade med midsommarens firande,
hafva altså flere rent af förkristligt ursprung. Hit höra tvifvels utan
resandet af majstången, St Hans-eldarna samt midsommarsvakan eller
bruket att vaka tyst. Detta sistnämda, som på Island förekommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
