Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En höstsaga, novell af Hilma Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i7
stodo de därnere pä bryggorna, tysta, ordkarga och stirrade ut öfver
fjorden.
En båt kom krängande med halfref — han kom inifrån bukten
och ville tvärsöfver. Han följdes af blickar från alla bryggor. Var den
vettig, den ?
— De ä Kalföfolk — di ska fresta, sade en och böjde sig framåt
med händerna i byxfickorna och spottade.
— Hö ä de’ for nötte te dä?
—- Di vill väl hem — men di kunne då bli me’.
— Värre nö’ ä de inte.
— Nej — värre nö’ ä de inte.
— Näggu om de’ går, sade en pigg pilt och drog upp ena axeln
med förvånansvärd färdighet för att fä byxorna sina att hänga på.
— Han klarar’t nok, far -— sju h—te ä de’ mening i två ref då?
Men Kalföfolket vände midt i fjorden, följda af hundra hånande
ögon frän tio småbryggor.
— Jaggu sa’ jä’t inte, sade den lille krytt.
Det fans en, som tittade skarpt sydvart.
— Hö ä de’ for no’ da? sade han sent omsider betänksamt.
— Å de’ nogge?
— Lovart om Fly holmen —■ ä du blinn — eller?
Nu kom folk från sjöbodar längre upp.
— Där kommer en båd sörifrån — uten sejl.
Det samlades människor på gatan, karlarna gingo längre ut på
broarna för att se. Kvinnfolken sträckte sig här och där ut ur
stugdörrarna med öppna ögon och munnar.
B Herre du gode — jä mener de’ ä en vinddrifven, jä.
— Äh, hölles va de remligt dä?
— Hölles va de remlfgt? Dom du ä då, Anners, du må väll
veda, atte det går för sej i så’nt vär.
—- I ska bara se’t — Dört Mali har rätt, ho.
Och rätt hade hon. Nu var båten midt i fjorden, där den
klarade sig ganska godt. Det var tydligen främmande folk och främmande
båt, som röddes af järnhårda armar. Om en stund sköt den in i lä
under konsulns storbrygga.
Där stod folk rundt omkring, som nickade lite trögt och togo till
mössan, medan de nyfiket begapade de anlände.
Kaptenen på båten såg upp och ropade: — Kan Dere väre snild
vise os Väj en til noget hotel — vi förliste her sydpå i nat — skude
sank — mandskapet reddet.
Ja, det förstod man, och det kom många hjälpande armar i rörelse.
De skeppsbrutne sprungo raskt i land. De sågo mörka och trötta ut
och voro mycket vårdslöst klädda. Några af fisklägets ledande män
hade hört talas om saken och kommo ned. Kapten upprepade sina
ord, medan de andra af besättningen iakttogo en hårdnackad tystnad,
och sä begaf man sig uppåt backen med nyfikna hack i häl.
Kapten berättade med norsk talförhet. De voro från Arenda!,
kommo från England med kol — det skedde på morgonsidan — dåligt
gammalt grej, ingenting bärgadt, inte en klut. Skulle försöka landa vid
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
