Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från parkett, af Gasporone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
stadiet och låter tvärsäkerheten och vanan vid publiken och kamraterna
göra resten, och är än där känslan äkta, så betecknar den pa samma
gång något så förtvifladt smått och torftigt.
Hos Lugne Poe beundrar jag hans ungdomliga entusiasm och energi
att vilja slå in på nya banor, vidga den sceniska konstens område, att
ha ett litterärt intresse, hänge sig åt något ideelt, man må sedan tycka
om symbolismen hvad man vill. Hos oss däremot akta sig nog hrr
teater-ledare och aktörer samvetsgrant för några djärfvare upptäcktsfärder och
experiment på konstens område; de äro, gud förlåte mig, i det
hänseendet gubbiga till lynnet, de må vara gamla eller unga till leftiadsåren.
Och de literära intressena och bildningen sedan, hos hvilka nuvarande
teaterdirektörer kunna de sägas vara till finnandes. Ja, säg det den som
kan och icke är otroligt optimist eller naiv. För öfrigt anses det ju
riktigt rart och storartadt, om en aktör öfversätter en liten monolog eller
ger någon gammal klassisk, förut öfversatt pjes en ny öfversättning eller
till en soaré låter öfversätta och vårdslöst inöfvar en pjes af något erkändt
namn och höjande sig något öfver genomsnittsrepertoaren vid herr
premier-aktörens egen teater.
På somliga håll har det varit stor fröjd och gjorts mycket väsen
öfver att vid Håkansson-Svennbergsturnéns första uppträdande fru
Håkansson endast vann hvad man rättast kanske skall säga en succés d’estime
och icke en sådan triumf som i »Kung Midas» och enligt trovärdiga
vittnens samstämmiga utsago i »Hemmet» och »Sylvi». Vederbörande
damer och herrar kunna ju för någon gång få hugna sig med det glada
medvetandet. Men löjligt verkar det emellertid att se, hurusom, om fru
H. råkar i en roll icke vara så bra som rollen kan ge anledning till och
man är van att se henne, hennes konstnärskap genast förklaras af noll
och intet värde, medan talangerna där nere på Dramatiska scenen
kunna misslyckas — och det ordentligt — ena gången efter den andra,
utan att deras nimbus får blekna det minsta. Till en karaktäristik af fru H:s
konstnärskap är nu icke tillfälle. Men hon beherskar i vida högre grad
än konkurrenterna i motsvarande genrer tekniken, hon kan ge ett mer
gripande och nyanseradt uttryck åt lidelserna och känslorna, hon är vida
mer distinguerad och modern och har på en gång mera bredd och kläm
i spelet.
Med allt erkännande af en hel del poetiska och vackra ställen i
Echégarays Mariana så bör man kunna våga det påståendet, att detta
stycke ändå icke eger det värde, att om det icke kommit att bli uppförd t
här hvarken teatern genom denna underlåtenhet begått någon graverande
synd mot konstens heliga anda eller teatervännen gatt miste om något
ovanligt intressant. Det beror hufvudsakligen på utförandet, om detta
stycke skall göra sig gällande, men speladt af talangfulla, tekniskt utbildade
konstnärer med glöd och känsla och en vacker diktion är det ett mycket
tacksamt stycke. Den kvinliga hufvudrollen vore med all säkerhet ett f c
-träffiigt bravurstycke med många djupt gripande och poetiska scener f a
en Ida Aalberg, för att inte tala om att man under och efter Dramatiska
teaterns utförande af denna pjes måste få samma tanke som i fraga oin
»Hemmet» på samma teater: »herre gud hvad det här är langt och tunu t
och tråkigt; det vore bestämdt mycket intressantare att se fru Hakansson
i hufvudrollen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
