Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från parkett, af Gasporone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Egentligen är det ganska löjligt att tänka sig, att teaterns styresman
och rollutdelare öfver hufvud trott teaterns nuvarande resurser tillräckliga
för denna pjes eller åtminstone trott sig böra söka dem, där han vare sig
efter förment mogen öfverläggning eller slumpvis för husfridens skull stannat
med sitt val, ty af de kvinliga artister vid teatern, som antingen genom
sin obestridliga talang eller sin för de egendomliga lokala förhållandena
lämpligt afpassade taktiska förmåga kommit att intaga en mera bemärkt
plats, är fru Lundberg, född Seelig, den tekniskt minst färdiga samt den
mest småborgerliga och minst distinguerade och af fint och raffineradt
koketteri mäktiga grande dame. Det kan inte bortresonneras, att hennes
organ, som har ,en lindrig bismak af läspning, samt minspel, hållning och
sätt på det hela taget ha bra liten smidighet och chic.
Det är också ganska komiskt med elegansen nu för tiden hos
samma utmärkta teater. Man lefver i det afseendet där egentligen på
dogmen om hr Fredriksons parisiska markiselegans, på hvilken ej tidens
tand mäktar fräta det minsta, och på de eleganta toaletterna från
Lun-dinarne eller engelska skrädderietablissementet samt på det att det fins
ett par fruar, som kunna väl bära upp eleganta toaletter, och att herrarne
utan all fråga i chic vida öfverträffa eleganterna på Södra eller Vasateatem.
Mot hr August Palme ,har man varit något orättvis. Han hade ju
i Mariana som alltid sina mäkta besynnerliga fasoner och sätt att tala
och det är och förblir ett af de många fattigdomsbevisen att han skall
vara den förste och ende i sin genre vid en teater med anspråk pa
rang.’ Men af de båda hufvudrollernas innehafvare var han ändå den,
som kunde väcka någon tillstymmelse till illusion. Han har ju en viss
glöd och romantik och en viss finhet och sydländsk stämning.
De döda rida fort. Efter nederlaget med Mariana kom ett nytt
nederlag med »Trogen som guld» af danska författarinnan Emma Gad.
Om nu teatern äntligen skulle spela detta mycket tunna stycke, så borde
teatern, om det varit någon rim och reson i saken, bemödat sig om att låta
spelet så vidt möjligt öfverskyla svagheterna hos stycket, och icke tvärtom.
Teaterns svagare krafter fingo rycka fram, och om de inte kunde göra
något af rollerna, må det dem ursäktas. Herr Bäckström, som är afsedd till
teaterns stödjepelare på det komiska gebitet, sade och gjorde ett och
annat så pass roligt, att det var möjligt att draga på munnen till ett
modest skratt. Men för öfrigt?! Den kvinliga hufvudrollen hade
anför-trotts teaterns unga, något yppiga skönhet med den fula skrofliga
organen, men i stället med en märkvärdig säkerhet utrustade, till namn, heder
och värdighet af skådespelerska upphöjda fröken Svanslröm. Hon
spelade ointelligent Och intetsägande, utan vidare humor och med ett
koketteri, som inte just utmärkte sig för nyansrikedom eller förmåga att roa.
En annan också ganska viktig roll innehades af fru Sternvall, som
omsorgsfullt inexercerat en tysk brytning, men därmed är ock allt det goda
sagdt, som kan sägas om hennes på all komisk verkan fullständigt
utblottade spel.
Bland den Fredriksonska regimens många uppenbara verksynder
är icke den minst förargelseväckande det systematiska tillbakasättandet af
en så på samma gäng fin, energisk och intelligent dramatisk bégåfning
som fru Sandells. Det sker hälst genom att antingen icke alls använda
o o
hennes talang eller ock göra det i för hennes individualitet föga lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
