Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Teaterbref från Köbenhavn, af C. E. Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Teaterbref från Köbenhavn.
(Ida Aalberg-turnén; L’Oeuvre-föreställningarna; Fru Anna Norries
Boeeaeeio.)
Vi äro knappt två månader inne på säsongen och ha redan
konsumerat en hel rad gästspel af utländska krafter. Vi tycka nämligen
nog om att visa oss gästfria här i Köbenhavn, men alltför godtrogna
främmande få snart känna hur oförbätterligt oförnöjda vi äro i
verkligheten.
Ida AalbergAxwcEcs brände sig på publikens kyla och för en gång
hade publiken icke helt och hållet orätt. Då Ida A. första gången
spelade här nere — för nio år sedan — var hon en förskrämd och
hemlös fågel; man kände sig rörd öfver det outvecklade, det själfulla
och nervösa i hennes konst; hennes blick var full af en så bedjande
ömhet, en så ängslig och lidelsefull trånad efter att hängifva sig ...
Det var alltid en gäckad kärlek hon framställde och hennes spel blef
en bild af hennes eget förhållande till den danska publiken, som hon
förgäfves sträfvade att hålla fast . .. Nu, då hon kom tillbaka, hade
hon helt visst genomgått en »utveckling», men det var ty värr till ett
paradmässigt manér. Hon var förvandlad till en europeisk primadonna,
som reste omkring med ett internationelt virtuosnummer och som under
mellanakterna hade hysteriska scener med sin påkläderska. Hon
genomlöpte lika lätt hela skalan af känsloutbrott, medan hon förut blott rådde
öfver några få toner, men dessa toner ägde i stället en innerlighet och
enkelhet, som nu alltför ofta ersattes af en intill falskhet förstärkt
instrumentation. Till och med det ursprungligt kända och äkta hade fått
liksom en patina af teknisk raffinemang öfver sig, och dekadensen röjde
sig i ett irriterande stänk af perversitet , . . det var en finsk folkvisa
satt för janitscharmusik. ,
Någon anledning att gå närmare in på turnéns redan halfförglömda
föreställningar fins för öfrigt icke. Ni ha ju redan sett dem uppe i
Stockholm. Det var trist att se Ida Aalberg fara omkring och spela
stjärn-komedi med den förfärliga repertoaren (Kameliadamen, Adrienne
Lecouvreur o. s. v.) — ur alla »stora primadonnors» aflagda garderob.
Till Köpenhamn kommer hon näppeligen mera.
L’ Oeuvre kände sig däremot uppmuntrad att vända hit efter sina
besök i Kristiania och Stockholm och ge oss en andra föreställning,
bestående af »Rosmersholm»; vid den första uppfördes »Pélléas et
Mélisande». Den lilla franska truppen mottogs med en viss respekt
och blef båda gångerna starkt firad af publiken; man märkte, att det
icke var något vanligt affärsföretag, — att den verkligen hade en ideel
mission, som den trodde på. Lugne Poe själf betecknade II Oeuvre som
symbolismens teater; låt oss då se, huru symbolismen tog sig ut på
scenen och låt oss icke glömma våra kära Köpenhamnsbors vana att
tala illa om folk.
I största allmänhet kan det sägas, att den konstriktning, som
fransmännen gifvit namnet symbolism, ligger mycket fjärran det franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
