Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Teaterbref från Göteborg, af Gotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Teaterbref från Göteborg.
Göteborg den 16 okt. 1894.
Vår teatersäsong har nyss börjat, ty Stockholm fängslade det
Ranftska sällskapet så länge, att det ej började spela här förr än vid
denna månads början. Härifrån är alltså föga nytt att förtälja — men
det lilla som varit har dock gifvit oss en vink om hvad komma skall,
och därmed äro åtskilliga reflexioner om Göteborgs teaterförhållanden gifna.
Det är ett gammalt slagord, att Göteborg är en dålig teater- och
musikstad. Varnade af föregångares erfarenhet undvika de flesta stora
»stjärnorna» oss, och senast fann man i August Lindbergs nederlag en
bekräftelse på att en stående teater icke bär sig här.
Men det är både si och så med den saken. För att blott nämna
några, skulle Scholander, Ida Aalberg och Albert Ranft kunna sjunga en
annan visa. Och äfven bland föregående teaterdirektörer kan man finna
ett par, som redt sig ganska bra. Hvar ligger då orsaken till de andres
nederlag ?
Det är nog sant, att vi icke ha någon »litterär» publik, som skulle
kunna hålla en uteslutande god repertoar uppe, och att första radens
publik — den som betalar bäst — går nästan endast på premiérerna,
ty det är blott då man behöfver ses. Och därför är det ett svårt
problem att »hålla lagom med flugor i soppan».
Äfven kritiken har sin stora andel. Den har här i Göteborg länge
skötts så »välvilligt» och kritiklöst berömmande, att allmänhet och
direktör stått lika främmande för den uppfostrande värkan, som en kritik
borde utöfva. Man skall blott ha läst tidningarnas recensioner öfver de
senare årens »nyårspjeser» för att gifva mig rätt: idel beröm och
entusiasm — och när så allmänheten litat härpå och gått att se
mäster-värket, så... ja, låt mig slippa att säga, hurudant detta befunnits vara!
Detta demoraliserar både publiken och teaterns ledande och spelande
medlemmar.
Det har i detta fallet gått så långt, att man kunnat höra hrr
recensenter i teatersalongen högt uttala det skarpaste klander . men
följande dag har man fått läsa beröm > eller på sin höjd några
intetsägande allmänna Iraser. »Det är synd om direktören och de
uppträdande», heter det.
Men teaterledarne själfva bära naturligtvis största skulden.
Se på August Lindberg! Få direktörer ha här mötts af så stora
och allmänna sympatier, få ha haft så lofvärda föresatser och anda
gick det på tok. Och det måste så gå, ty hans företag saknade all
ekonomisk plan och skötsel.
Det var i alla händelser ett vågadt försök att uppsätta en opera
här- men alldeles besatt var det att basera en liten opera på en
hjältetenor och en altsångerska, både orimligt dyra, i stället för på en lyrisk
tenor och en sopran; och öfriga engagement gjordes lika obetänksamt
(exempelvis gick hr Lomberg här ett helt år och gjorde i det allra nar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
