Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Teaterbref från Göteborg, af Gotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
maste ingenting för ett halft tusental kronor i månaden!);
uppsättningarna voro vanvettigt dyrbara, o. s. v. Och detta i en stad, där
publiken skulle uppfostras till att gå och höra operor, där det således gälde
att börja varsamt och hålla ut länge utan vinst.
Föga klokare sköttes den dramatiska afdelningen: än idel allvarliga
saker med alltför dyra artister — fru Håkansson och hr Svennberg —
än, mot slutet, nästan endast underhaltiga saker, uppfriskade af ett
ekonomiskt så orimligt försök som Per Gynt. Därtill oreda och planlöshet
äfven i smådetaljerna.
Så ramlade det alltför storartadt tillyxade Lindbergska företaget.
Och så upptogs den fallne kämpens mantel af Albert Ranft.
Lindberg hade dock, innan de ekonomiska svårigheterna bröto
honom, sökt hålla konstens fana högt: jämte operor sådana som Carmen,
Faust, Cavalleria o. s. v. minnes teaterbesökaren från hans tid Hamlet,
Kärlekens komedi, Härmännen på Helgeland, Kung Midas, Stulen lycka
och så vidare.
Men hvad minnes man vid hastigt öfverslag från dir. Ranfts första
år, fjolåret? Jo, Ljungby horn, Tsarens kurir, nyårspjcsen och Charleys
tant! Det var de stora slagen. Det vore orättvist att icke nämna t. ex.
Ungdom, som kom i ellofte timmen, när ropet på bättre kost blef allt
starkare; men de fyra först nämnda pjeserna beteckna repertoarens
» standard».
Det Ranftska sällskapets Djurgårdss.ejour har prisats ganska högt i
hufvudstaden. Och vare det långt ifrån mig att vilja förneka, att
sällskapet är mycket väl sammansatt af goda förmågor, hvilkas ensemble i
vissa moderna stycken är förträfflig; det är blott skada, att dessa
förmågor så föga få tillfälle att göra sig gällande i goda och för dem
liksom för publiken uppfostrande stycken. Med så användbara artister
som hrr de Wahl, Eliason, bröderna Ranft, Byström, Hagman, Lavén,
Hanson, fru Eliason, fröknar Rustan, Borgström, Lundeqvist, Gottschalk
m. fl. borde en direktör kunna uträtta ganska aktningsvärda saker.
Från vår horisont ter sig berömmet i Stockholm en smula
öfver-drifvet, om än förklarligt, när det gäller en blott sommarteater. Dels
torde väl en del af berömmet haft klanderadress till Kungsträdgårds
-scenen, dels begär man naturligtvis i sommarvärmen icke så mycket goda
och värdefulla skådespel som fastmer lätta och för stunden roande. Men
hvad skulle hr Stockholm säga om att en hel vinter vara begränsad till
en enda teater, där nästan uteslutande bjödes på »revyer», Charleys tant
och Ljungby horn? Det blir magert att lefva på bara snömos.
Tja, men snömoset bär sig, och affär är affär, svarar dir. Ranft.
Där ha vi ägget! Det är icke längre fråga om konst, utan om
en affär. Och ur den synpunkten har hr R. skött sin teater ypperligt:
i motsats till sina föregångare har han icke blott fått det att »gå ihop»,
utan har t. o. m. förtjänat på affären. Göteborgarne ha sluppit höra
talas om det evinnerliga affärstrasslet vid teatern, mecenaterna ha icke
behöft lossa på pungen, sujetterna och andra ha fått sitt — nåväl, är
icke allt då godt och väl?
Nej, underligt nog fins bland publiken en och annan, som hyser
förlegade åsikter om att konsten ännu borde ha något att betyda, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
