Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Shakespeare och hans diktnings mörka skede, af Georg Brandes. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
Och kryddar henne, åt hvars leda sällskap
Ett kurhus skulle kräkas, med sin balsam
Till majfrisk ros igen. —
Då hans gamle vän Alcibiades besvärar honom med ett besök
sedan han som enstöring flytt ut i skogens ensamhet, mottages han med
orden:
Må kräftan gnaga på ditt hjärta!
Jag är misanthropos och hatar mänskosläktet.
Ack vore du en hund! Då kunde jag
En smula älska dig.
Icke ens gamle Schopenhauer skulle hafva uttryckt sig så starkt.
Till hetärerna, som följa Alcibiades och tigga om guld:
Förklädet upp, skökor! — de skola icke svära, edgång tillätes dem
ju icke, blott lofva att fortfara med att bedraga och pynta sig med hår
af lik, tills de själfva ligga lik och hästarna låta sin gödsel falla i deras
ansikten.
Och till sist detta tal, hvars skärande vildhet Shakespeare i sin
ungdoms patos aldrig hade uppnått:
Utså tärsjukans frö
I mannaben! Förlama deras vador,
Så sporrhugg icke ta! Spräck lagkarlns röst,
Så han ej mer kan rätt till orätt göra
Och skrika ut chikaner! Smutsa präster,
Som gällt predika emot köttslig lusta
Och icke tro sig själfva! Ned med näsan,
Platt ned med den! Tag snytet bort på honom,
Som blott har väderkorn på egen fördel,
Men ej på allmänt väl! Gör krusigt hufvud
På kopplarn skalligt! — —
Förpesta världen, rör pä spelet, pumpa
Lifskällan läns! Se, där är mera guld
— —■ — Kloaker sluke er!
Och hetärerna svara:
Fler råd och mera pengar, gode Timon!
Till Alcibiades: Bind en järnplåt kring dina öron, sa att skrik al
mödrar, jungfrur, barn ej gå igenom.
Han afvisar de ödmjukt bedjande senatorerna:
Slår Alcibiades ihjäl vårt folk, så hälsa Alcibiades frän Timon, att
— sådant bryr ej Timon; han må rycka gubbarna i skägget och lämna
vestalerna i soldaternas våld, det bryr han sig ej mera om, än bryderi
plägar Alcibiades’ knifvar, så länge ni ha strupar.
Alla känslor för fädernesland och hem, ja till och med för de
försvarslösa hafva slocknat hos Timon. Må pesten rasa bland
människorna, så länge det fins någon som kan gräfva en graf. Och Timon
går själf in i sin graf för att där begå själfmord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
