Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Karl A. Tavaststjernas nya roman (»Kvinnoregemente»), af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
mindre att hon för all framtid uppgifvit sina egna förhoppningar. Denna
historias yttre konturer hafva åtskilliga rent medicinskt taget osannolika
drag. Men dess inre sanning är slående.
Med en Idarsynthet, hvilken alltigenom är parad med sympati,
skildrar författaren dessa händelser och öden, för hvilka han har ett
förstående leende och ett slags godmodig medkänsla, som ger åt hela
boken ett alldeles särskildt behag. Blandningen af det komiska och det
rörande, af det grofva och i all sin grofhet mänskligt sympativäckande,
som fins i denna historia från det undangömda Finland, har. förf,
gripit med säker hand, och han har lyckats därmed, därför att han aldrig
af okunnighet, sentimentalitet eller konventionel svaghet sammanblandat
sina egna synpunkter med bondens. Han har liksom Hauptmann,
Pon-toppidan eller Suderman förstått svalget som ligger icke blott mellan
klasserna, utan mellan deras själslif och hans bild ger icke dessa
författares likartade bilder efter.
Tavaststjerna har härigenom i likhet med just de tre ofvannämda
författarna förstått att ställa folkets lif i kontrast mot de lifligaste
entu-siäster, hvilka gjort bondens sak till sin egen, och hans bok är af samma
betydelse för Finland som hvad Pontoppidans »Muld» och »Det
Forjæt-tede Land» äro för Danmark. Han har ställt denna historia i en
alldeles särskild belysning. Ty dén är hela tiden sedd ej blott genom förf:s
glasögon utan till stor del äfven genöm doktor Uddes, folkvännens,
akademikerns, folkupplysarens och den säkre framtidsmannens.
Doktor Udde blir nämligen inblandad i hela denna historia, och
han blir det på det naturligaste sätt i världen. Han flyttar ut på
landet en vinter för att kunna i ro skrifva sin afhandling, för att studera
finska och för att få komma nära det folk, som han vill höja, och på
hvilket han tror. Ty doktor Udde tror på folket. Detta ord har för
honom samma mystiska bibegrepp som det sköna för ästetikern eller det
absoluta för en foma dagars filosof. Han tänker sig folket som ett
oredigt begrepp, hvilket man blott behöfver förklara, för att dess innehåll
skall stråla i en hittills oanad glans. »De djupa lederna» är något, till
hvilket han vant sig att vädja, när alla andra argument tagit slut, och
han har hela den abstrakta hänförelse och det tomma, s. k. folkliga ideal,
hvilket är eget för demokrater, hvilka konstruerat sig en bild af detta
folk, om hvilket de drömma, att det törstar efter upplysning, som
prinsessan i bärget längtar ut till frihet och sol.
Det är en annan egendomlighet med Doktor Uddes folklighet.
Han är nämligen folklig af princip. Med en hel apparat, sammansatt
af Runebergs »Fänrik Stål», talen vid de,stora festerna, hänförda
samspråk, har fosterlandskärleken och de stora ord^n tagit fart vid en höjd
sinnesstämning, när han konstruerat sig en føiklighet, hvilken han anser
det vara sin pligt att omfatta och hälst äfven praktisera. Det är med
honom, som Strindberg säger om Falk i »Röda rummet»: Han gick
och kallade fiskarn här ute för ’Herrn’ och lyfte på hatten för honom».
Men Doktor Uddes folklighet är icke af det oöfverlagda slaget. Den
har icke det aldra ringaste att göra med hans temperament. Den är
respektabel, fostrad i skötet af ett gammalt öch starkt parti, hvilket en
gång burits af entusiasm, men som nu, när det vunnit sina vigtigaste
syften, börjar att som förf, säger behöfva »en ny lösen». Denna
folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
