Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En nymodig underbar historia om den dråplige junkern Don Quijote och hans trogne Sancho Pansa. Tids- och stridsbilder från Stockholms högskola, af Cervantes junior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Kn nymodig underbar historia om den
dråplige junkern Don luijote och hans
trogne Sancho Dansa.
(Tids- och stridsbilder från Stockholms högskola.}
Mång underbara ting och sällsamma öden hafver den sinnrike
junkern Don Quijote upplefvat. En tid späkte han sin lekamen och slog
sig för sitt bröst samt talade höga och vackra ord om jämlikhet och
broderskap, skref sonetter och prisade hedningen Shelley. Så steg han
med pompösa later ut på den publicistiska vädjobanan, slog väldeliga på
skölden och talade under brak och vapengny stolta ord om
framåtskridande och reform. Men hans egna följesvenner tappade fort all tro
till honom, hvadan slutet blef en snar snöplig sortie från arenan.
Då sökte han skygd inom vetenskapens fridlysta murar och
upp-bygde sin själ med akademiska intriger. Det är nogsamt i
människo-minne bevaradt, hvilka oerhördt storartade bedrifter han utförde i den
strid, som för några år sedan skakade de medicinares högt lysande
akademi i dess djupaste grundvalar. Med buller och bång, till skräck och
fasa för regering och folk gjorde vår manhaftige junker denna strid, som
skenbarligen gälde en vetenskaplig konkurrensfråga mellan två
vetenskapligt meriterade akademiska lärare, till ett statskuppsförsök för att tillvälla
sig makten inom de medicinares akademi. Slutet på visan blef
emellertid, att vår sinnrike junker fick gifva sig af, och hans vandring blef lång.
Den sträckte sig från polcirkel till vändkrets. När därunder vår modeme
pilgrim på sina ströftåg bland den nya världens många universitet hade
den upprepade fägnaden att på alla vetenskapliga arbetsbord mötas af
sina egna, i kalfskinn prydligt bundna, digra folianter, så skingrades alla
hans drömmar om storhet på andra vägar och en förnyad maktställning
på akademiskt område kom att hägra som det Zion, dit hans själ trängtade
som hjorten efter vatten. Hans tanke förde dä på en liten slumpens
ynnest, hvilken i form af en vunnen lottdragning ett par år förut gjort
honom till medlem af det unga hufvudstadsuniversitetets styrelse. Han
vände åter hem och denna institution blef nu det rike, inom hvilket han
sökt och söker återvinna den förlorade marken.
Och lyckan ville att han just i rätt tid fann sin trogne och just
för denna sortens äfventyr lämpligaste Sancho Pansa.
I slutet af sjuttitalet larfvade omkring uti Upsala stad en liten docent,
lika bekant för sin uppstudsighet mot förmän och öfverordnade
akade
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
