Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. I. Inledning. Konsten i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i47
hafva konstverken kommit att uttrycka det stora allmänmänskliga i och
genom det stora enskilda.
Nyidealismen, som sällan är spontan, utan reflekterad, saknar
detta djupa personliga innehåll och söker då ersätta det med en
subjektivism, som utmynnar i det abnorma och betraktar det
allmänmänskliga — i sättet att se naturen och känna lifvet — såsom det banala.
Den nydanande konsten, i början alltid oförstådd af hopen,
lyckas alltid till slut modifiera dennas uppfattning, vidga dess syn, fördjupa
dess känsla. Men de konstnärer, hvilka, medvetna om att det stora i
början alltid är oförstådt, slräfva att vara oförståeliga, de skapa rebus,
icke konst, de nå obegriplighet, men sällan storhet.
Så länge konsten lefver, så länge står den grundlag för allt
lifs-kraftigt skapande pä detta område, som Goethe sålunda uttalade :
Eine geistige Schöpfung ist es, das Einzelne wie das ganze aus
einem Geiste und Guss und von dem Hauche eines Lebens
durch-drungen, wobei der Producirende keineswegs versuchte und stückelte
und nach Willkür verfuhr, sondern wobei der dämonische Geist seines
Genius in der Gewalt hatte, so dass es ausführen musste was jener gebot.
Och allt inom den modärna konsten, hvilket icke sålunda uppstått,
skall mom kort sköljas bort af en energisk naturalistisk reaktion, lika
visst som en ny vetenskapligt-filosofisk reaktion skall skölja bort all den
ytliga medeltidsmystiken på tankens och trons områden. *
»Nazaréernas» skola ringaktade »den gamle hedningen» Goethes
tankar om der^s konst, men han fick emellertid strålande rätt i sina
varningar: att det icke är reflexion och religion utan äkta konstsinne,
som skapar äkta konst och att de ej borde inbilla sig att, därför att
flera munkar varit stora konstnärer, man endast behöfde bli munk för
att varda konstnär. Ej ens en Cornelius heliga eld har hindrat att
hans ädla konst nu lemnar oss kalla, bygd som den är på teorier,
hvilka komma honom att svara — när någon anmärkte att han satt
sex fingrar på en hand — »hvad har det med idéen att göra?»
Det är alltid medelmåttorna, hvilka kastas mellan ytterligheter, ena
dagen af sinnesbunden naturalism, den andra af öfversinlig idealism.
Det verkliga geniet åter går sin väg fram, som de saligas andar öfver
den brygga, hvilken var smal som ett hår, skarp som en svärdsegg och
med afgrunder å båda sidor. Geniet är ständigt en sökande, men en,
som också finner och som sällan utsträcker sökandet så långt, att det
hindrar fullkomnandet. • Geniet utsäger det för andra outsägbara, och
säger det med myndighet.
Men möter geniet det för dess konstområde outsägbara,! emnar det
detta, ty med samma intuition, som det tränger fram på förut obefama
vägar, anar det hvar ingen väg alls kan banas. Geniet är produktivt
och öfverger de idéer, hvilka visa sig ofruktsamma efter deras
förmäl-ning med konsten. Geniet söker aldrig ge sig större djup än det
* I vår tid går allt så snabbt, att man knappt hinner förutsäga en sak, förr än
den erhåller en bekräftelse. Så har jag nu, under korrekturläsning af denna uppsats,
fått höra att ett tiotal unga konstnärer i Danmark (elever af Zahrtmann) sammanslutit
sig för att reagera mot symbolism, dekadens och medeltidsmystik. De kalla sig
Hellenerna, ty antik skönhetsdyrkan, naturstudium och olympiska kroppsöfningar i det
fria är det helleniska program, med’hvilket de hoppas pånyttföda sig själfva och konsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
