Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Strindberg som naturforskare, af Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
Växtens rot är en ut- och invänd tarm, rothåren flimmerepitel, och
bladen, der trakeerna förgrena sig, äro gälar! Ja: botaniken behöfver
omredigeras. Hej!
Han stötte sitt glas mot mitt och fortsatte:
Ja, och matematiken! Hvad skall man säga om den? Jag
mins då vi i skolan räknade regula de tri —- det stämde aldrig med
faciten. Nej, aldrig! Och vår lärare, en skarpsynt och genombildad
man han hade varit fanjunkare vid regementet — han säger: ja,
det måste vara något på tok! Det var något på tok! Men då han
hörde, hur det knakade i matematikens grundvalar, blef han feg,
skref-vade åt sidan och skylde på tryckfel. Tryckfel och föroreningar! Tror
du inte, att det är något ruttet i reguladetrin? En sjuk punkt? Jag
fruktar vi få operera matematiken! Ett kejsarsnitt! Ja, låtom oss!
Han lutade sig fram öfver bordet och sänkte rösten till en
hemlighetsfull hviskning:
Ja — och kvinnan! Tänk, när vi börja afslöja henne på allvar!
Hur tror du att det är bestäldt med hennes ägg? Har du sett ett
kvinnoägg? Nej! Jag? Nej! Men Buffon som var en djefla man,
har funnit befruktade ägg i hanarnes sädesledare! Har du mod att
tänka ut tanken? Det är mannen som lägger äggen och kvinnan är
fogelboet! Hon kan ersättas-, undanskaffas! Det gäller blott att hålla
en konstant temperatur af 370 och bereda ett lämpligt näringsfluidum.
Och så är mannen emanciperad! Fullständigt!
Samtalet höll på att förlora sig in pä kvinnofrågan, hvarför jag tog
upp den tappade träden med ett referat öfver Nägelis dä nyss utkomna
posthuma arbete »Die oligodynamischen Einwirkungen ». |ag berättade
huru Nägeli trott sig finna, att sublimatlösningar, som förtunnats därhän,
att blott en molekyl sublimat komme pä hvarje liter vatten, dock
inver-£kade dödande på alger, och i samband därmed berörde jag Nägelis
förklaring: att vattnets egenskaper blifvit förändrade genom sublimatet
o. s. v. Strindberg lyssnade med synbart intresse, men dä jag kom till
den afgörande punkten — att nemligen algernas bortdöende helt enkelt
berott på det destillerade vattnets kopparhalt, klippte han af:
— Nej, jag vill inte höra mer! Rubba inte mina cirklar! Den
teorien passar för mina ändamål och jag vill inte ha den förstörd. Vänta
bara, det kommer, det kommer!
Och några månader senare kom det verkligen också: kapitlet om
»ancestrala energier» i Antibarbarus är just den tanke som utlöstes i
Strindbergs hjerna genom referatet öfver det Nägeliska arbetet. —
En dag, då Strindberg återvände från sin vanliga morgonpromenad
i skogsdungarne kring Friedrichshagen, såg han mer än vanligt
betydelsefull ut. Han tog fram ett stycke indigo, som han köpt i
Friedrichs-hagens diversehandel, höll upp det mot dagern och yttrade:
—• Ser du kopparglansen? Äi det icke sällsamt? Jag har säkra
utsigter att med det snaraste kunna afslöja indigon som ett
kopparderivat !
Jag hade vis å vis Strindbergs naturvetenskapliga teoiier redan länge
höjt mig till den Horatianska ständpunkten nil admirari och tog därför
den nya hypotesen med lugn. För att emellertid ge min invändning
en form, som möjligen skulle kunna ingripa i Strindbergs tankemekanism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
