Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Strindberg som naturforskare, af Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ib1
yttrade jag, att kopparglansen ju var omisskänlig, men erinrade om att
indigon producerades af en växt, att kopparföreningar i regeln vore ytterst
starka gift för växterna och att det då vore märkvärdigt . . .
— Stopp, afbröt Strindberg och drog mig in i sitt rum, där en
fruktansvärd svafvelstank vittnade om att laborationerna fortgingo
oförtrutet. Se här, läs! Hvad säga böckerna: indigon bildas vid en
jäsningsprocess! Den är en patologisk produkt! Ett gift naturligtvis,
kanske en anorganisk ptomain! Se, allt stämmer — allt!
På laborationsbordet lågo ett par porslinsskärfvor med rester af
half-förbrändt svafvel, Strindberg pekade på skärfvorna och sade!
— I morgon insändes detta till professorerna i Berlin. De få ej
ha en aning om hvad det är, de få endast order att pröfva på kol.
Och då vore det väl själfva fan, om inte svaflet snart skulle ha skådat
sin ändalykt som element.
I jernvägskupén på färden till Berlin dök indigon åter upp. Jag
påpekade indigons syntes af amidokanelsyra o. s. v. och sökte på
baksidan af min biljett framställa förhållandena grafiskt. Det visade sig
emellertid att hela den moderna strukturkemien var Strindberg en terra
incognita — han tycktes, öfver hufvud taget, knappast ha en aning om
hvad man i kemien menar med en rationel formel. Jag valde
ättiksyran, ritade upp atomerna och deras värden så godt sig göra lät, och
använde all min pedagogiska vältalighet för att klargöra ättiksyrans
rationella formel.
Strindberg lyssnade rned en misstrogen uppsyn! så skådade han
ut genom kupéfönstret med en blick, som såge han ofödda världar öppna
sig i fjerran. Men då tåget brusade in på Schlesischer Bahnhof, log han
sitt egendomligaste leende och sade:
— Nej gosse, det duger inte. Allt det där du har ritat om
atomerna är metafysik och spetsfundigheter, som inte få grumla min hjema.
Jag förstår det inte och jag vill inte förstå det.
Det var mitt sista samtal med Strindberg om naturvetenskapen.
Bengt Lidforss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
