Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Lille Eyolf på svensk scen (Teaterbref från Göteborg), af Gotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Lille Eyolf på svensk scen.
Göteborg den 31 Jan.
‘ ‘Sätt dig här, så skall jag berätta
det för digl“
Efter att hafva läst K. Rasmussens uppsats om »Lille Eyolf?), som
Ni, hr redaktör, benäget låtit mig se i korrekturafdrag, har jag icke
mycket att tillägga om själfva stycket, hur frestande det än vore att
ytterligare söka motivera ett hädiskt uttryck: »Men käjsaren har ju inga
kläder!» Jag var redan förut villig att underskrifva hr R:s stränga dom;
och sedan jag nu bevittnat styckets uppförande på Göteborgs teater,
gör jag det ännu villigare — kanske blott önskande den ännu strängare.
Platstidningarna konstatera i dag, att premièren var en ovanlig
succés. Och det var den också, för så vidt de entusiastiska
bifallsytt-ringarna och inropningarna från en proppfyld salong bestämma saken.
Detta resultat var så godt som själfklart redan på förhand: pjäsen var
af den store mästaren Ibsen, den hade öfverallt utpuffats på ett hittills
tämligen allenastående sätt, den gick i vår goda stad för första gången
i Sverige, hvilket naturligtvis måste smickra och uppelda vår
lokalpatriotism, hufvudrollerna innehades af två våra gamla favoriter, oeh -— last
not least — vi hade betalt våra modiga 3 kr. å 3: 50 för våra
biljetter; skulle vi då icke applådera? Redan priset i och för sig visade
tillräckligt, att det var ett storartadt konstverk, som presenterades; och
hvem ville genom att icke applådera utsätta sig för den hemska
misstanken att icke begripa detta?
Åhnej, vi äro icke så renons på konstförstånd, som våra
vederde-lomän påstå, och vi applåderade minsann för både 3 och 3: 50!
Och dock kan det icke nekas, att »Lille Eyolf» från scenen
visade sina svagheter och brister ännu mycket tydligare än vid läsningen.
Den första akten gjorde, tack vare Ritas representant, frånsedt vissa
moment ett gripande och mäktigt intryck; men de följande verkade
ohjälpligt som en lång rad enformiga och tröttande longörer. Det var
stundom nästan pinsamt att iakttaga publikens ansträngda försök att finna
skådespelet intressant och fatta replikernas oerhörda djupsinnighet, hälst
som Ibsen, synbarligen vis af erfarenheten, icke här lämnar något
sa-dant tillfälle att draga en innerlig lättnadens och det leende
instämmandets suck som vid doktor Herdals ryktbara replik i »Solness»: »Dette
her forstår jeg ikke det guds skabte ord af!» Salongens stämning
un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
