Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Madame Sans-Gêne på Kungl. Dramatiska teatern, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 l6
Madame Sans-Géne
på Kungl. Dramatiska Teatern.
Den 12 februari uppfördes ändtligen detta stycke för första gången
härstädes — länge förberedt, ofta bebådadt, mycket utpuffadt och
antagligen ganska dyrbart.
Att det skulle varda en succés hade ingen betviflat. Dels hade
stycket öfverallt, där det redan gifvits, lockat och roat den stora
publiken, dels var i alla händelser en gynsam kritik att förvänta, då teaterns
väl och ve för lång framtid kunde anses bero därpå. Men hvad man
däremot aldrig kan förutse med visshet, det är huruvida kritiken äfven
skall blifva nyttig, det vill säga af karaktär att betrygga en varaktig
framgång. Ty detta beror ofta mera på slumpen än på välviljan, beror
på om det gynsamma omdömet träffsäkert återger prestationens intryck
på publiken och orsakerna därtill.
Samtliga tidningars kritiker visade sig också vara mycket
fördelaktiga, men föreföllo väl ytliga och kortfattade. Man syntes framför allt
angelägen att konstatera det berättigade i den reklam, hvari man på
förhand och på god tro deltagit ända därhän att påpeka teaterns
kostnader för tull af de utländska kostymerna. Man tilldelade teaterns främsta
artister det vanliga hedersomnämnandet; man upprepade om fru Hartmann
den vanliga frasen alltsedan hennes reengagement, att hon gjort
betydande framsteg; man framkastade i förbigående, att stycket vore en
underhaltig komedi; och man afslutade det hela med en harang om att
dekorationerna från herr Grabows atelier, möblerna från Haga lustslott
och kostymerna från Berlin voro lysande, strålande, glänsande,
bländande . . .
Dylik kritik kan förvisso kallas gynsam, men dess nytta, i ofvan
antydda bemärkelse, torde kunna disputeras. Det förefaller, som om de
kostnader och det arbete, teatern nedlagt på »Madame Sans-Géne»,
borde berättiga till anspråk på en mera uttömmande granskning eller
åtminstone på hka omfattande och detaljerade redogörelser efter
premieren som före densamma, äfven om ett eller annat omdöme därvid
utfallit mindre gynsamt, beroende på respektive anmälares individuela
smak. Och det synes, som om de herrar kritici, hvilka — med oss —
anse att Kungl. Dram. Teatern icke alltid förstått häfda sin ställning
som landets främsta scen, vid uppförandet af »Madame Sans-Gcne» illa
valt ögonblicket att ådagalägga sitt misshag. Någon kallsinnighet visade
de visserligen ej, men föga utöfver ett visst obligatoriskt intresse.
Eller är teaterns framställning af Sardou’s och Moreau’s stycke
i själfva verket värd mindre uppmärksamhet och uppmuntran än äter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
