Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Madame Sans-Gêne på Kungl. Dramatiska teatern, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
stacken vid en betydande succés. Herr Bäckström skötte på ett
muntrande sätt sin plats som lakej, och herr Rydgren höjde sig, liksom fru
Hartmann, ej sällan öfver samtliga sina kamrater — dock som
dansmästare.
Mise-en-scènen syntes till stor del, och med fullt fog, vara hämtad
från den franska, af författaren själf komponerade. Dock hotade
placeringen i andra aktens mottagningsscen att mer än tillbörligt trassla in sig;
och deltagarne, äfven de stumma, i första aktens folkscener borde ha
bekommit mer detaljerade och individuela instruktioner för att den
afsedda totalverkan ej skulle utebli gatan i fonden med frisören och
apotekaren i sina butikdörrar, portvakten på sin post och det allt lifligare
folkvimlet är en särdeles tacksam uppgift, som ej gör effekt, om
grupperingar och rörelser tagas i klump.
Hvad utstyrseln angår må det berättigade i den förberedande
reklamen villigt medgifvas liksom att allt var bländande, lysande etc. etc.
Hdrr Grabows dekorationer, i det närmaste lika de franska, voro
särdeles effektfulla och kunna i utförandet säkerligen jämföras med herrar
Lemeunier’s och Amable’s på Théåtre de Vaudeville. Tesnier’s för denna
teater förfärdigade möbler ersattes här delvis genom lån från ett eller
annat lustslott. Och kostymerna från Verch & Flotow i Berlin voro till
stor del kopior efter de berömda pariserkostymerna, utförda af Doucet,
Boichard, Jurus m. fl., dels efter den gamla journalen La Mésangère, dels
efter bilder ur den berömda »collection de Dubois de 1’Etang».
Det är naturligtvis af fullkomligt onödigt kuriositetsintresse att gå
så långt i tidstrohet, som då man i Paris förfärdigade M:me Rejanes
första kostym — som tvätterska -— af tyger, som datera sig ända från
1790-talet, men det är å andra sidan en åtgärd af onödig sparsamhet att, såsom
berlinerfabrikanterna tillåtit sig, till stor del använda peluche i stället för
sammet eller veloutine — ej däriör att peluchen är af senare datum, men
därför att den helt enkelt är i dessa kostymer ful och smaklös som
botten för de många vackra broderierna. Öfriga civila manliga drägter voro
vackra och uniformerna strängt historiska — med ett undantag,
Napo-leons. Han uppträder här i blå rock med röda uppslag och röd krage.
Men man vet med visshet att han i hvardagslag utan undantag
begagnade chasseurs å cheval de la garde’s uniform, som bestod af grön frack
med rödt foder, röda uppslag, krage och passepoiler, medan han om
söndagarna bar grenadiers å pied de la garde’s blåa frack med hvita
revärer. Duquesue på Vaudeville bar också mycket rigtigt den gröna
uniformen.
Detta är emellertid obetydliga detaljanmärkningar, som hvarken
kunna eller äro framstälda för att nedsätta värdet af en utstyrsel,
hvilken likaväl i afseende på kostymer som montering för öfrigt gör teatern
och dess foumissörer all heder.
»Madames Sans-Géne» har blifvit kallad för Kungl. Dram, Teaterns
stora trumf under detta spelår, och, därför måhända, jämförd med
»Vasan-tasena» under förra säsongen. Vi hålla före, både att Sardous stycke
såsom dramatisk produkt vida öfverträffar den underhaltiga och svulstiga
tyska bearbetningen af det indiska dramat, och att utförandet af det förra
stycket är vida konstnärligare och utstyrseln gedignare än i det senare.
Charles Johansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
