Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22^
mäste man beteckna, att en välvillig morgontidning förklarar, »att fröken
Labias utförande af Adalgisa var i flera afseenden ett framsteg» och att
»fru Östbergs och fröken L:s röster samverkade till ett helt af
öfverraskande välljud» eller då en ännu välvilligare aftontidning dekreterade,
att fröken L. »sjöng vackert och i allmänhet med framgång» samt att
»man känner sig så tjusad af hennes toner, att man öfverser med bristerna
i hennes sångkonst». Och hvilket spel sedan! t. ex. vid afskedet från
Pollion i i:sta aktens slut ser man, ej utan en viss förvåning, huru
Adalgisa går ut under små. näpna nigningar, en för hvarje steg. Hur kan
sådant få passera?7
För att återkomma till olämpligheten, att en fast engagerad
sångerska tillätes att är efter år sjunga på sitt hemlands språk, vilja vi
påpeka, att, då nu Norma upptogs, i hvilken fröken L. har en jämförelsevis
liten roll, det hade varit allt skäl att göra ett försök med att inöfva
partiet pä svenska, detta sä mycket mer pä sin plats, som partiet nästan
uteslutande består af duetter och trior, där språkförbistringen blir
plågsammare än i solonumren.
Af öfriga rollinnehafvare i pjesen var hr Söderman som Oro vistus
mycket förtjänstfull; hvad hr Bratbost som Pollion angår, konstaterar
man med tillfredsställelse, att han går afgjordt framåt äfven i sången;
hans numera med allt större framgång krönta bemödanden att få till
stand något mer piano och legato äro värda allt beröm.
Mascagnis 3-akts-opera »Vännen Fritz» har nu omsider blifvit
färdig till uppförande efter att ha varit bebådad sedan spelaret 1893—94
och torde vara den förnämsta nyhet, som den nuvarande direktören och
regissören hittills bjudit på.
Enligt vår åsigt är kompositörens originalitet ännu mer utpreglad
i »Amico Fritz» än i »Cavalleria». Sä t. ex. finns i hela den 3 akter
länga operan ej ett enda körnummer pä scenen, utan endast utanför;
kören uppträder här såsom tolkande eller liksom bekräftande stämningen
för , tillfället pä scenen och verkar ytterst behagligt genom sina vackra
och uttrycksfulla melodier. Så är också här Mascagnis förkärlek för
plötsliga och oväntade vexlingar i rytm och harmonier än tydligare än
i »Cavalleria» ; stundom ligger väl något nästan nervöst i dessa ombyten,
men oftast verka de högst effektfullt och bära alltid pregeln af genialitet.
Vidare är här mer än i »Cavalleria» melodien förlagd till orkestern,
under det att sångstämman ofta är behandlad som recitativ.
Det har påståtts, att jämförelsen mellan musiken i dessa begge
operor skulle verka ofördelaktigt för den sist uppförda; detta är något,
hvarpå vi ej kunna gä in; de tvä operorna äro till sin karaktär sä vidt
skilda, att mycket få jämförelsepunkter torde finnas. Ett faktum är
visserligen, att »Cavalleria rusticana» på så godt som alla större
operascener numera tillhör den stående repertoaren, under det att »Amico Fritz» ej
hållit sig lika länge uppe, men skälet ligger mindre i den enas afgjorda
företräde framför den andra såsom musikverk än däri, att den stora publiken
föredrar att låta sig uppskakas af de lidelsefulla scenerna i den förrå framför
att invaggas i drömmerier af den ljufva musik, som passar för den enkla
idyllen i den senare. »Cavallerias» enda akt innehåller i koncentrerad
handling i själfva verket mer än »Amico Fritz’» 3 akter; häri ligger orsaken till att
den senare operan som helhet betraktad står under den förra. Nekas kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
