Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
nämligen icke, att handlingen i den senare är väl enkel och tunn;
däremot innehåller den en mängd nummer, som i originel skönhet
näppeligen ega sitt motstycke i den förra; till dessa må räknas Suzels entrée
i i:sta akten, zigenarens underbart sköna fiolnummer utanför scenen,
hvarpå det praktfulla »intermezzot» före 3:dje akten är bygdt, hans därpå
följande visa samt framför allt scenen vid brunnen och den s. k.
kors-bärsduetten, icke häller att förtiga den förtjusande, på gamla folkmotiv
bygda marschen i i:sta aktens slut, utförd af de intågande barnen.
Hvad nu exekutörema angår, har K. Operan den goda turen att
i hr Ödmann ega snart sagdt idealet till en Fritz, om han själf blott
ville taga vara på alla sina betingelser för den rollen, men så sker nog
ej alltid. Finns då vid Operan eller där utom ingen, som kan säga hr
Ödmann, hur gudomligt vacker hans röst är just vid mezza-voce-föredrag,
hur det i vissa andra uppgifter möjligen nödvändiga forcerandet af
stämman här alls icke är på sin plats ens i fortesatser, hurusom det t. ex.
är stor skilnad mellan ett forte i Verdis »Otello» och ett forte i
Mas-cagnis »Amico Fritz», hurusom recitativen böra framföras mera parlando
och ej med så energisk kraft som ibland sker? Så, för att endast nämna
ett exempel, framsjunges efter zigenarens visa i 3:dje akten orden:
»Äfven han har älskat», med fullt fortissimo, oaktadt frasen i partituret
är utmärkt med piano och väl bör tänkas snarare som en halfhögt utsagd
vemodig tanke än, såsom nu sker, som ett utbrott af förtviflan.
Ville hr Ö. låta hela rollen genomgå en liten revision, skulle han
helt säkert själf finna, hur oändligt mycket skönare det hela skulle verka,
om han modererade sin stämma och här inlade mera värma och mindre
styrka.
Densamma anmärkningen gäller i ännu högre grad en annan bland
operans hufvudroller, Rabbinens, för hvilken hr Söderman eger många
goda förutsättningar, men som äfven han delvis fuskar bort genom att
vilja sjunga det älskvärdt godmodiga partiet i stor stil med utsläppande
ef sina lungors hela kraft. Härtill kommer, att masken ej är fullt lyckad;
rabbinen ser för listig och s slipad» ut; man har svårt att tro, det han
är så naivt älskvärd och godmodig som hans ord och komponistens
musik visa, att han bör vara. Litet mer af värdigheten hos en trots*
sina egenheter älskad och aktad prestman, litet mindre af vandrande/
jude skulle ej skada. Nu bur kontrasten väl stor mellan rabbinens b®
skäftighet vid andra tillfällen och hans helt plötsligt antagna högtidlighet!
vid brunnen. JS?
Fröken Holmstrand som Suzel har synbarligen varit rädd att godt*
för mycket af den lilla landtflickan och har därigenom kommit att göra
för litet. Emellertid ser hon mycket täck ut, för sig som alltid
behagligt och sjunger vårdadt, om ock något för säfligt; äfven hon tillrådes en
revision af sångpartiet för att deri inlägga mera värma och mera rytm.
Som Suzel hafva fröknarna Frödin och Labia på sistone
experimenterat, hvardera en gång. Huruvida någotdera af experimenten skall
krönas med framgång, är för tidigt att yttra sig om. Vi återkomma,
ifall försöken upprepas.
Fru Linden är som zigenaren briljant att se och höra på, är här,
liksom oftast där hon uppträder, den, mot hvilken man har nöjet icke
finna något att anmärka.
G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
