Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Paul Lindau, en karakteristik af Maximilian Harden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
något teaterstycke kunde placeras, kunde man alltid förtjäna något på
en öfversättning eller stoppa i fickan lön som dramaturg; målarne och
bildhuggarne måste skänka sina arbeten till den prålande våningen,
skådespelerskorna måste visa sig tillmötesgående — och den store mannen
betalte ordentligt, med notiser och kritiker eller ock educerade han den
älskvärda okunnigheten, så att den sedan ifrigt inhämtade pä samma
plantage tjänstens heliga allvar. Och bröderna i Apollo? För dem bevisades
helt enkelt, att den ena handen tvättade den andra: man tog emot
artiklar af dem eller kom rent af med deras porträtt — till hvad skulle
man annars disponera två tidningar? — då de kunde vara till nytta,
eller man lät slita sönder dem, då de visade sig oregerliga. Nästan
hvarenda författare har ju, när det kommer allt omkring, en pjes . eller
en roman liggande i lådan eller är åtminstone orolig för en vän, på
hvilken den mäktige en vacker’dag skulle kunna släcka sin vrede.
Re-foi marbetet gick lyckligt, i synnerhet inom prässen, och herr Lindaus
lysande föredöme har åstadkommit, att nu för tiden i Berlin kan den
erfarne i de flesta fall helt exakt angifva de motiv, som förklara ett
beröm eller ett klander. Men herr filosofie doktorn, som utfört allt detta,
hade vinning däraf och blef som fordom Jakob välsignad.
Det varade en tid. Den store brodern hade blifvit ännu större
och kände till viktiga saker, som äfven kunde ha sitt intresse för den
yngres gynnare på börsen. Hvad som var att göra gjordes och den
skamligaste, mest uppenbara skandal, hvarpå bevisen funnos, kunde icke
skaka den fast hopfogade grundval, som uppbar denna ära; hela
kotteriet höll vakt vid stoden och de trogne väktarne, Landau och Zabel och
Stettenheim och hvad de för resten kunde heta, anade icke, att de
knappt hunnit vända till ryggen, förrän deras hjälte gaf dem
skoningslöst till pris åt sina stallbröders hån och förakt. Dä störtade genom en
obetydlig anledning monumentet ihop i bitar, hjälten måste fly och den
store brodern till och med fann det nödvändigt att fjärran från Berlin
egna sig åt en tyst, men som det nu visar sig ytterst lönande
penning-förvärf. Den yngre blef något yr i hufvudet; han hade förlorat stöden
för sin egen existens och såg sig hjälplöst hänvisad till sin egen
obetydlighet. Sedan dess är det förbi med honom, och ingen framgång
visar sig oaktadt allt högtryck, oaktadt de krampaktiga bemödandena af
de sista medlidsamma vännerna. Han har försökt på allt sätt, efter
gamla och nya recept, med sensationssaker och oförargligheter, utan att
sky någon förnedring — förgäfves; det är förbi med honom, alldeles
förbi. Då för en tid sedan hans fars Varnartiga barn kom fram på
Hofbühne, var det blott en mening om den skam, teatern ådragit sig
genom detta uppförande, eländet uthvisslades och endast ett par tappra
kämpar stredo för den förlorade saken. Ett par andra påstodo, att
herr Lindau förr gjort bättre saker, nå ja, hans »verk» finnas: den som
ännu kan läsa eller åhöra äfven de berömdaste bland dem, den kan
äfven låta Charleys tant attestera sitt konstförstånd. Nej, herr Lindau
är oförändrad, han har aldrig i sitt lif haft en tanke, aldrig
oegennyttigt befrämjat en stor och god sak, han var alltid den sämsta publiks
hörsamme tjänare och har alltid vändt om Lessings modiga valspråk:
Parcere subiectis et debellare superbos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
