Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. II. Glaspalatset och Secessionen i München
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 50
hällande till de nydanande tendenserna, därom’ kan man ännu icke hafva
någon välgrundad åsikt.
Secessionens utställningslokal skiljer sig lika mycket från Glaspalatsets,
som Champs de Mars-lokalen från den gamla Paris-salongen.
Secessionens bygnad ligger vid den nya, ståtliga Prins-regentgatan, som
utmynnar i den, likaledes nya, bro hvilken till hvarandra närmat ‘den härliga
Engelska trädgården med Isaranläggningen. Väggarne i Secessionslokalen
hafva fina, växlande färgtoner; stolarne hafva antika former och ända
till katalogen, med Stucks Minerva-hufvud — den väpnade genialitetens
symbol — är allt hållet i den ålderdomliga stil, som nu är »stilen».
Summan af konstverk var i denna lokal knapt 450 mot
Glaspalatsets 2,000, men kvaliteten stöd inom de båda lokalerna i omvändt för-’
hållande till kvantiteten.
Jag nämde i föregående artikel, att de trenne bayrare, hvilka hafva
det största konstnärsnamnet, den snart sextioårige Lenbach, den
fyrtio-femårige Herkomer och den nyss trettioårige Stuck äro typiska för det
bayerska folklynnet.
Om ingen af dem gäller detta mera än om Herkomer, hvilken,
som målare angliserad, s^m konstnärspersonlighet förblifvit fiayraren.
Hubert Herkomer är son af en »Herrgott-Schnitzer», hvilken likt
många sådana äfven uppträdt i de bayerska passionsspelen. Hubert
föddes i Waal bredvid Landsberg a. Lech 1849 oc^ kort efter begåfvo
sig hans föräldrar ~ föranledda af 1848 års politiska oroligheter — till
Amerika och därifrån till England. Här underhöll modern till en början
familjen genom musiklektioner, och den lille Hubert medverkade i sin
mån genom att i kostym sjunga små visor. Det möderneärfda
musiksinnet stred länge hos honom med det fäderneärfda konstsinnet, men
fadern afgjorde att han skulle egna sig åt målning. Sin första
undervisning fick gossen under en vistelse i München, senare i Kensingtonskolan
och snart kom han där under F. Walkers inflytande. Den linieskönhet,
denne lärt hos Parthenonskulpturerna, öfverförde han på de bilder af
den unga våren och den unga menniskokroppen, hvilka hans af Hellas
fylda ande mäst älskade. Walker dog — som Keats och andra hans
själafränder — ung i lungsot. Men han hade då redan hunnit bilda
den skola inom Englands konst där stämningens djupa poesi enas med
färgens allvarliga glöd utan att konstnärerna skattat åt prærafaèliternas
reflekterade symbolik och arkaism.
I Walkers anda målade den unge Herkomer, medan han — som
murararbetare om dagarne, citherspelare om kvällarne och tecknare till
Graphic dessemellan — sökte sitt uppehälle. Herkomer väckte emellertid
snart uppmärksamhet i England med sina taflor ur bayerska folklifvet,
hvilka icke hade något af den anekdotiska genresötheten utan väckte en
poetisk helhetsstämning.
Herkomers skaplynne är dock mera måleriskt än poetiskt, och det
var lyckligt, att han genom sin stora triumf, sin enkelt mänskliga bild,
Den sista mönstringen — ett parti af kyrkan i invalidhospitalet i Chelsea,
där bänkarne äro fylda af ypperligt karaktäriserade gamla sjömän -—
fördes in på sitt egentliga område, porträttet.
Herkomer är nu ett af Englands största namn på detta område,
vare sig att olja, akvarell, radernål eller ritstift äro hans medel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
