Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. II. Glaspalatset och Secessionen i München
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan tidigt lyckades han skaffa de kära föräldrarna ett landtligt
bo i Bushey i England och där bredvid reser sig nu hans romantiska
slott, Lululands, hans hem, medan Bayern, sorn han ofta besöker, för
honom fortfarande är fäderneslandet.
Sitt slott har han själf bygt; han har där en målarskola och en
amatörteater. Textförfattare, maskinmästare, kompositör, regissör och aktör
är — Herkomer själf, en verklig inkarnation af bayerska folkets
konstmusik- och teaterlidelse. Men ®han är äfven typisk för den enhet af
art and craft, konst och handtverk, som är Ruskins och äfven
Herko-mers käraste dröm. Herkomer vill hälst kallas och förbli arbetare och
han söker också med pennan verka i den sociala frågan, som har hans
djupa intresse.
Både i Berlin och på Secessionen funnos flera taflor och en mängd
etsningar af Herkomer. Af dem alla var intet så gripande som en liten
etsning af fadern, en den härligaste typ af allmogemannen,, med själfullt
allvar i uttrycket och lugnt majestät i hållningen.
Herkomer är en af samtidens mäst harmoniska och suveränt
kunnande porträttmålare. Fond och accesoirer äro för honom betydelselösa;
han samlar allt intresse på personligheten. Hos hans porträtt är
modelleringen fast och solid, färgen rik och jämn, hela behandlingen bred och
allvarlig. Men den djupaste karaktäristiken, denna som är Leubachs
styrka, den står ej alltid hos Herkomer ^å samma höjd som tekniken.
Den unge Cæsar bland Münchens konstnärer är den 1863 födde
Franz Stuck, liksom Lenbach och Herkomer utgången ur allmogen,
mjöl-narson från Nederbayern. Under studiet vid konstakademien nödgades
Stuck — till lycka för sin utveckling — ofta skolka, emedan han måste
försörja sig genom att rita till Fliegende Blätter, eller göra emblem,
vig-netter och dylikt dekorativt småarbete.
Vid ett besök i Glaspalatset 1890 blef jag fjättrad af en tafla.
På ett i bärgväggen inhugget säte satt, i skymningsgrå, spöklik dager,
en naken gestalt med handen under kinden, med ett anlete och en
hållning så stelnade, att man kunde trott sig se bilden af en dåre, ifall
icke de breda, slappa vingarne, de stora ögonen, som utslungade ett hvitt,
hvasst sken, sagt att detta var Lucifer, som med blickar af ljus stirrade
in i det evigt gåtfullas mörker. Jag fäste i minnet namnet, som tecknats
med stiliserad tydlighet: Stuck. Jag fick senare veta, att han året förut
debuterat med sin serafiske hjälteyngling Paradisets väktare. Nu, blott
fem år efter hans debut, lyste Stucks stjärna bredvid Lenbachs. Snabbt
har Stuck blifvit helsad som stor, allt för snabbt och i den praktupplaga
af Stucks verk, som redan är utgifven, strålar också hans vackra, mörka
anlete — efter en Lenbachs målning — med den lättblifne segervinnarens
käckhet.
På Secessionen var i somras Stucks Der Krieg den tafla, som
samlade de flesta kring sig. Det var en stor duk. Bakgrunden: en af
brinnande byars lågor färgad natthimmel. Förgrunden: en enda hög af
sammanpackade, nakna lik. Öfver dessa, tveksamt lyftande foten, oviss
om han skall finna mark, icke lemmar, under sina hofvar, skrider tungt,
med hängande hufvud, en kolsvart häst. På hästen rider, utan sadel
eller tygel, en naken, hårdlemmad man; ena handen hvilar knuten mot
höften; den andra håller en blodad lans mot skuldran. En gyllene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
