Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Oscar Levertins Nya dikter och andra diktsamlingar, af Gabriel Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Om pojkarne icke äro »i årna» till att »snyfta», förefalla deras
tankar på bränvin med tilltugg synnerligen brådmogna.
Och i den eljes verkligt vackra och stämningsfulla Häggar i staden
fins (sid. 23) följande strof:
Så glesnar skaran i kvällen hän.
Snari tyst är af hus den långa raden.
I natten dofta de hvita trän.
Nu somras han vän ■—
bak fönsterna drömmer den stora staden.
Hvilken »han är det som »somras» vän? Och en sådan osvensk
Corneille-vändning som »af hus den långa raden» —■ »des maisons le
fil long» —!
I Nottumds första vers -— sid. 54:
Här vid bergets vägg står bänken
på den luftiga platån,
där man skådar fjorden från —
i stället för uttrycket hvarifrån man skådar fjorden!
Allt detta är emellertid formanmärkningar, som ingalunda kunna
förtaga helhetsintrycket af diktsamlingen: fin uppfattning af naturen, ledig
versbehandling, intens och stundom ganska djup blick. Hatar du —
s’d. 89 — är en mycket framstående dikt, som man gerna återvänder
till, och som så att säga etsar sig in i ens tanke. I Ryss dal innehåller
bitar af läcker naturmålning, och På Solna kyrkogård är genomdallrad af
en vårlig naturlyrik, som icke kan förfela att göra intryck på den, som
älskar svensk natur:
Ljummande vårdag silar,
Solna, glindrande sol,
Öfver din kyrkogårds pilar,
öfver din tornkupol.
Pelare, kors pch stenar
skimra med namn i gull
här under svarta grenar,
här på de dödas mull.
Gångarnes drifvor glittra,
smälta, porla i gråt.
Borta vid muren kvittra
sparfvar emellanåt.
Det vore fiestande att aftrycka hela denna fina marsdikt, men
utrymmet förbjuder det.
Om jag vidare omnämner den subtilt kända dikten Nietsches öde —
en något prosaisk titel, i parentes sagdt -—■, har jag äfven påvisat en sida
af den unge diktarens själsanläggning, som, i likhet med de öfriga poemen,
ingifver den förhoppning att Två år måtte af honom endast betraktas
såsom »två år» — såsom en station på vägen till en utveckling, hvars
rika möjligheter och sannolikheter jag antydt, men som förutsätta en
noggrannare sjelfkritik och ett sofrande af det »bättre» från det »bästa».
Om de följande diktsamlingarna är dessvärre icke mycket godt att
säga. Hjalmar Edgrens Blåklint — P. A. Norstedt & Söner, pris 2 kr.
— är ett litet elegant häfte med tomt innehåll. Det är medelmåttigt
god poesi, genom snitts-tankar och genomsnitts-rytm, som här föra en
honett tillvaro. Som öfversättare är förf, förut känd såsom framstående.
Jag vill erinra om hans synnerligen poetiska, och enligt språkliga
auk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
