Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Kvinnofrågan, af Laura Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö3
priset för den stora saligheten, — ja, de äro skapade för kontorsstolen:
men kvinnor äro de inte.
Och deras förkämpar äro ej heller män!
Saken med kvinnoyrkena har tvenne sidor: en ekonomisk och en
fysisk. Den kvinliga läkaren och kvinliga kolarbetaren gä arm i arm.
Begge bli de genom deras ekonomiska oafhängighet mer eller mindre
odugliga till slägtets fortplantning. Derför är det icke värdt att
uppstämma jubelsånger till hvarje ny »seger» i »kvinnofrågan» (och dessa
segrar torde säkerligen bli allt talrikare, då det lagstiftande borgarståndet
icke gerna kan slå sina öfverflödiga döttrar ihjäl); det är alltsammans
Pyrrhussegrar för kvinnan. Den lifssaft, hvilken böljar frän slägte till
slägte och hvars bärerska kvinnan är, kommer att i ett alltjemt större
antal kvinnor stagnera och uttorka, och de sjelfva stötas bort frän lifvets
träd som gallblommor. Den kvinna, som i åratal utför de enformiga
muskel-och kroppsrörelserna i ett yrke, förblir icke sund, ty kvinnans kropp
accommoderar sig vanskligare efter de enformiga rörelserna än mannens.
Kvinnan trifs blott vid en ständig vexling af dessa rörelser, hvilken
fördelar kraftförbrukningen likmessigt på alla delarne. Med andra ord kunde
jag också säga: hon trifs blott vid hushållet. Men nu kräfver hushållet,
emedan — särskildt i städerna —■ det allermesta kommer in i huset af
sig sjelft och i fullfärdigt skick, blott en helt minim arbetskraft. Och ur
detta minus är hela d. s. k. kvinnofrågan i sjelfva verket framgången.
Ty att kvinnofrågan skulle vara en bildnings- och utvecklingsfråga
— det är alldeles icke fallet. Jag har aldrig hört, att en
telegraf-eller telefontjensteman eller en bankbokhållare blefve genom sitt yrke
särskildt utvecklad, bildad eller luttrad. Hur skulle då kvinnorna kunna
ernå detta i dessa så eftersträfvade yrken? Att man den i i hvarje månad
stoppar ett par hundra kronor i fickan som redligt förvärfvad inkomst,
det är dock icke så särdeles bildande eller luttrande. Den kvinliga
synkretsen läte sig — om bara inte det gälde att hålla det ekonomiska
målet för ögonen — också utvidgas pä en betydligt kortare och
angenämare väg än genom studium . . . genom ett större och uppriktigare
umgänge mellan individuelt utvecklade män och begåfvade kvinnor. Men
att kvinnosakskvinnorna skulle söka ett sådant, derom förspörjes intet.
Mannen är för dem misstänkt, rent ut sårande. Då hålla de sig mycket
hellre till af-arten mönstergosse.
De småborgerliga »Streber» och den snälla gossen, — det är
O O O 7
kvinnofrågans allierade.
Och likväl, fins det en kvinnofråga, en verklig och vigtig, och
brännande, och af hvilken allt beror; men den är ännu aldrig bragt på
dagordningen af kvinnofrågans ställföreträdare och ställföreträderskor, ty den
är rakt inte något flickverk och styckverk, ingen nödfallsutväg och ingen
sjelfhjelp. Den kan icke lösas af kvinnorna, icke tillkämpas genom
kvinnorna, icke beviljas af parlamenten, icke sanktioneras af lagstiftningen.
Den kan icke ernås genom en propaganda och icke begripas af massorna.
För den skull är den ej heller någon kvinnofråga alls, utan den är just
mansfrågan.
Jag uppmanar alla för frågan intresserade herrar och damer att
sjelfva tänka öfver densammas lösning.
Laura Hansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
