Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Från Stockholms teatrar - I. Lille Eyolf på Vasateatern, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö4
Från Stockholms teatrar.
—o—
i. Lille Eyolf på Vasateatern.
Alltsedan K. Dram. Teatern blef en privat affär i Associationens
händer, har dess direktion af affärshänsyn nödgats lägga strama tyglar
på sina litterära intressen och därvid visat en försakelsens resignation, som,
om »förvandlingens lag» äger någon hemul, lofvar att så småningom
öfvergå till en hos teaterledare hardt när häpnadsväckande karaktärsfasthet
och konsekvens.
Häri ligger en af de djupaste orsakerna till denna teaters brist på
verkligt litterär repertoar, värdig landets främsta scen; en brist, söm från
konstnärlig och kulturel synpunkt förvisso är att beklaga, men som från
ekonomisk kan förklaras, och som ej rättvisligen kan fördömas, så länge
ej teatern åtnjuter offentligt understöd till betäckande af eventuella
förluster på program, hvilkas rent litterära halt predestirerar dem till ett
kort lif. Man tror sig visserligen veta, att K. Dram. Teaterns
verksamhet lemnat ett så betydande årligt öfverskott till utdelning bland
societä-rerna, att några procents placering i en grundfond för högre ändamål
ej varit otänkbar utan tvärtom naturlig. Men lika naturlig är i själfva
verket en med de inre förhållandena obekant opinions oförmåga att
före-stafva förändringar i en enskild bolagsordning.
Tills vi åter — om den dagen någonsin randas — få en af
stat eller kommun understödd teater, måste den konstnärliga och litterära
finsmakaren . därför lägga band på sin tunga och finna sig i, om
läckrare anrättningar endast bjudas honom af kockar, som aldrig burit Vatels
namn, men som riskera litet af hvarje för att bli jämförda med denne.
De ha i alla händelser den chancen, att konkurrensen endast gäller såsen,
och att i den verklige gourmandens mun hönan förblir höna, vare sig
hon uppträder å la diable eller serveras i frikasé.
Det vare mig fjärran att härmed ha velat jämföra direktör Ranft
med en vanlig kock eller »Lille Eyolf» med en höna —- men analogier finnas,
som gifva sig själfva, när man köper sin biljett till en Ibsenpremière
vid Vasagatan i stället för vid Kungsträdgården . . .
Man torde kunna antaga, att det främst är direktör Aug.
Lindbergs lyckade tourneer med »Gengångare» 1883 och med »Byggmästare
Solness» tio år senare, som framför allt äggat direktör Ranft att genom
en »Tournée Lille Eyolf» återvinna den nattro, som direktör Fredrikson
beröfvat honom. Och han kunde säkert vara ganska förvissad om att
vinna sin afsigt utan allt för stor pekuniär uppoffring på sina litterära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
