- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 1. 1895 /
277

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Två skizzer af Carl Filipsson - På kapplöpningsbanan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.277

ju alltid bruka, att motsäga honom i fråga om kapplöpningarnas nytta
— ingalunda i hopp om att lyckas öfvertyga, ty då kunde man lika
gerna ju söka att sänka hafsytan genom att ösa med ett vattenglas, men
endast för att få se honom visa sina hvita, fasta tänder och skratta åt
mig, som ej var nog upplyst att förstå sportens välsignelse.

Det var nog mest af artighet, han besvarade mina matta inkast,
och efter en stund började han vända sig än till den ene, än till den
andre af sina kamrater med anmärkningar och frågor angående
morgondagens löpningar.

Jag satt tyst och hörde pä, huru han redan pä förhand njutande
sin triumf, berättade, att han skulle rida »Irrlight» i »Grosser Preis» och
huru viss han kände sig om segern.

Det tycktes, som om ingen af hans kamrater hade något att
invända däremot, då plötsligt en redan något äldre officer lugnt inföll:
Min käre Salow, var ej sä säker! Äfven jag har ridit med och vet,
huru ofta man får besanna det gamla ordspråket:

»There is many a slip
between the cup and the lip»,

Alla "skrattade, von Salow värst, och så lemnade vi kaféet för att
söka nya äfventyr.

Ute på gatan sade olycksprofeten farväl, men trots allt lustigt, vi
upplefde denna natt, stodo dock hans ord klara för mig och voro det
första, jag erinrade mig, då jag följande morgon vaknade.

* *

*



Vid tvåtiden, rullade jag i en droska ut mot Charlottenburg,
kännande en nervös oro allt mera gripa mig, ju närmare jag kom banan.
Solen sökte arbeta sig fram genom töckenslöjan och liknade i denna
belysning det ljusröda silkespapperet i en transparent, innan man tändt
ljuset der bakom, och de droppar af fukt, som föllo från Thiergartens
gulnade löfkronor gåfvo en gråtfull stämning åt naturen, en stämning,
hvilken äfven, af hvad orsak visste jag ej, höll på att smyga sig öfver mig . . .

Utan särdeles intresse följde jag de första löpningarna, och tiden
började redan blifva mig lång, då en blick på programmet öfvertygade
mig att stunden för »Grosser Preis» nu var inne. Jag skyndade upp
på sadelplatsen, der jag såg mina vänner från gårdagen, jämte många
andra, samlade rundt en fux, den jag genast förstod vara »Irrlight», ty
von Salow höll på att öfvervaka sadlingen.

Jag hade hela förmiddagen tänkt på denna häst och för mig sjelf
utmålat honom som ett ideal. Och hvad fick jag nu se? En halfstor,
uppknipen, slokörad fux, med krokiga framben. Och det var på denna
min unge hjelte skulle tillkämpa sig segern! Missmodig gick jag ned till
barrièren . . .

En efter en komma de galopperande förbi på väg ned till starten,
men jag gitter knappt att följa dem med blicken, då jag vet att von
Salow, den jag nästan’ är böjd att anse såsom min egen kämpe, skall
rida en krake.

Men hvad är detta, folket skriker, och till och med frän
Unionklubbens läktare höres ett sakta mummel. Hvem är fuxen der borta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free