Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte
- Två skizzer af Carl Filipsson
- På kapplöpningsbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ah! Med långa, lugna språng och hvarje rörelse adlad af fullblodets
kraft och energi kommer han från sadelpTatsen, och när jag i den
blå-klädde ryttaren igenkänner von Salow, förstår jag, att detta är den häst,
jag stackare velat döma som oduglig. Nu hoppar han öfver häcken
nere vid kröken och saktar af bland sina medtäflare för att nästa
ögonblick stanna bredvid den svartklädde mannen, som bär den
betydelsefulla röda flaggan.
* *
*
Trängseln vid totalisatorn är redan slut, och alla stå nu med
half-öppna läppar och stirra mot startplatsen.
En kort, gäll ringning i samma ögonblick den röda flaggen
försvinner - ■ och sa ser man en oredig, mörk massa närma sig i yrande
fart. Tystnad råder ännu bland åskådarne, ehuru man .redan börjar
kunna urskilja konturerna af hästar och ryttare, dock utan att kunna
säkert igenkänna någon. Nu komma de rundt svängen mot tribunhindret,
och elektricerad af hopens skrik, ropar jag gång på gäng »Irrlight,
Irr-ügt», ty det är min egen ryttare och min egen häst,, som äro i spetsen
för den dånande, frustande skaran.
»Jump!» De äro öfver tribunhindret. Nej! Där ligger en. Men
hvad gör det? Irrlight är ju ännu den främste, och mitt hjerta vidgas
af glädje, då jag ser dessa väldiga galoppspräng, hvilka jag mekaniskt
söker förlänga genom att krampaktigt knyta och öppna händerna.
Nu nalkas de stenmuren, ånyo närmande sig tribunerna. Jump!
Äro de öfver? — Mitt hjärta stannar . . . Hvar äro fuxen och den
ljusblå dragonuniformen? De synas ej mera i den bortilande skaran —
men, fastän jag ser en mörk, vältrande massa bakom muren, kan jag
ännu ej fatta, att detta måste vara »Irrlight» och dess blonde, stolte
ryttare.
Men jag måste ha visshet, och jag tränger mig fram genom en
mängd åskådare, gripna af medkänsla eller måhända snarare grym
nyfikenhet, och liksom jag obekymrade om löpningens utgång — och jag
finner där en ung man, slappt liggande bredvid sin döda häst, för stark
att gifva sin smärta luft i jämmerrop, men stillande sina kval med att
bita sönder köttet på fingrarne ...
Så kommer båren. Långsamt och försigtigt lyfta vi upp den
krossade kroppen och bära den bort — och just, då musikens fanfarer ljuda
till ära för segraren i löpningen, utandas min vackre, „ modige von Salow,
den jag drömt i spetsen för en brigad, sin sista suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0284.html
