Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Till Mistralen, en dansvisa af Friedrich Nietzsche, öfversatt af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver himmelens arena
såg jag vilda spännet skena,
såg den vagn du åker med,
såg din hand, när öfver dina
hästar du lät gisslet hvina,
blixtlikt ryckas upp och ned. —
Såg dig full af ifver springa
ned ur vagnen, såg dig stinga
genom luften likt ett spjut,
lodrätt ned i hafvet skjutet —
som när första strålespjutet
mellan eldmoln ljungar ut.
Hvirfla nu bland böljebrusen,
dikta danser tusen tusen!
Hell hvar nyfödd melodi!
Låt oss visa hvad vi veta!
Glad vår vetenskap skall heta.
Och vår konst skall heta fri!
Låt oss från hvart blomstånd smycka
oss med rosor skönt och rycka
oss två gröna blad till krans!
Dansom likt Provence’ poeter
mellan skökor och asketer,
mellan Gud och värld vår dans!
Hvem ej dansa kan med vindar,
hvem som sig med bindlar lindar
lemmalytt på hvarje vis,
hycklare och lumpna själar,
dygdegäss och äreträlar,
bort ifrån vårt paradis!
Stoft från vägarne vi jage
in i lungan på de svage,
skräckslå deras sjuklingssläkt;
Vi förlosse hela stranden
ifrån allt som tungt drar anden,
allt som blickar fegt förskräckt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
