Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Göteborg och göteborgarne, ögonblicksfotografier af Asmodeus. II. »Lilla Londons» afvigsida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
ning var underminerad, tog man i med hårdhandskarne och
efterlyste innehafvaren, hvilken — alldeles händelsevis naturligtvis! —
råkat resa bort utan att uppgifva sin adress. Men så kom han
plötsligt tillstädes, och nu följde en lång rad at högst besynnerliga
manövrer mellan honom, de båda endossenterna och den
»kom-missionär», hvilken hade de flesta växlarne i sina händer; det märktes
alltför väl, att »det var något ruttet i Danmark», men ingendera
parten vågade eller ville rycka fram med klara ord — det var
synbarligen icke riktigt rena papper på något håll. Slutligen beslöt
den ene endossenten efter en lång, undran väckande tvekan att
direkt anmäla juveleraren för att ha ändrat växlarnes belopp; förut
hade endossenterna med ängslig försigtighet endast sagt, att
växlarne voro ändrade, utan att angifva någon viss person för sveket.
Därjämte stämdes juveleraren af samme man för vårdslöshet mot
borgenärer.
Nå, nu trodde den intresserade allmänheten sig ändtligen få
klarhet öfver den mystiska historien. Men hast du mir gesehen!
Följande dag gjorde de stridande parterna upp saken i godo, alla
kränkande påståenden återtogos, ömsesidig samhällsfrid och
försoning utlofvades — och den sluge kommissionären, hvilken hela tiden
tiden uppträdt med den mest magnifika suffisance, stoppade
åtskilliga tusentals kronor i sin rymliga ficka!
Och härmed är saken utagerad, ingen har varit någon
växel-förfalskare, alla dramatis personæ äro rena och oskyldiga som små
änglar, värkliga hedersmän, för hvilka man som förr tager af sig
hatten — — slutet godt, allting godt! Visserligen fans det
personer, som funno denna fars allför stark och ruskade på hufvudet
åt detta jonglerande med heder och ära; men snart är alltihop
glömdt, ingen får någonsin reda på det rätta sammanhanget med
de där besynnerliga växlarne, om de voro »ändrade» eller icke och i
förra fallet hvem som ändrat dem, o. s. v., och om någon tid faller
det ingen in att på något sätt genera dessa män af ära för deras
lilla rolighet.
Dessa förvecklingar råkade ju emellertid få en icke alltför
smickrande offentlighet; men eljest är det icke så allenastående att
en affärsman, som genom vanskötsel eller öfverdådigt lefnadssätt
råkat i en »kommissionärs» händer och utsuges af denne, kastar
sig in i den vildaste växelsvindel, som tolereras af bankerna och
uppmuntras af kommissionären, tills denne finner den rätta
tidpunkten vara kommen att draga in noten.
Det är icke länge sedan en ung, inom staden ganska mycket
känd affärsman genom växelskoj och hufvudlösa terminspekulationer
bragte det därhän, att han hals öfver hufvud måste skudda ett
otacksamt fosterlands stoft af sina fotter och på andra sidan
Atlanten egna sig åt en cowboys mindre riskabla yrke, sedan han här
hemma lurat så många af sina bekanta, han kunnat komma åt.
Af hänsyn till mannens rika och aktade släkt fick upplösningen
försiggå »ohne Geläut».
Det är ju ganska mänskligt, att man af hänsyn till den
skyldiges familj låter honom förblifva straffri; men det är i högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
