Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ögonblicksbilder af europeisk målarkonst, af Ellen Key. III. Den naturalistiska idealismen i Storbritannien och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°5
De mindre betydande anhängarne af den skottska skolan hafva
redan börjat skatta åt den engelska publikens svaghet för »vackra» motiv
och milda stämningar, som harmoniera med bildade, estetiskt smakfulla
och etiskt mönstergilla hem. Och man ser redan i hvad riktning reak-*
tionen behöfver att göra sig förnimbar. Tills vidare hafva emellertid ännu
skottarne mycket att lära Europa.
I Secessionens salar lyste också stora franska namn Sisley, Aublet, Cazin,
Dannat, Duez, Raffaelli, Roll s. a. — men inga mycket betydliga taflor. Af
franska symbolisterna märktes särskildt Aman-Jean, med en från himlen
nedfallande och i ,en trädkrona fastnande Beatrice, hvilken en min vän
med dunkla minnen af väduren, som fastnade i busken och ängeln,
som vid samma tillfälle uppenbarade sig . — envisades att kalla Isaks
offrande. De hederliga holländarne, först och främst Israels, och de båda
kraftigt stämningsfulla landskapsmålarne J. och W. Maris, De Chattel, Tholen,
Verstraete m. fl. vbro ganska väl representerade liksom belgarne med
Courtens o. a. men som dessa lika litet som de nämde fransmännen
(Amån-Jean undantagen) gåfvo anledning till iakttagelse af de nya
riktningarna inom konsten, om hvilka dessa hastiga »ögonblicksbilder» sökt
ge en aning, lämnar jag dem.
Af svenska konstverk, hvilka voro utstälda i Secessionen, såg man
R. BergEs Visbytafla, som fått sin plats öfver en dörr, där dess rika
färgglöd släcktes, men hvilken dock här, som i Stockholm, samlade ifrigt
diskuterande grupper. Lifliga utrop af beundran hördes inför Liljefors
och G. Anckarcronas taflor.*)
Oscar Björcks rödbrusige, massive vestgöte, med det strålande
optimistiska själfmedvetandet och farbroderliga goda humöret, gaf ett öfvertygande
intryck af styrkan i det svenska nationallynnet och af det svenska
porträttmåleriet. Karl Larson hade ett par af sina utsökta akvareller, hvilka
dock — under det nuvarande tyska symbolist-modét — icke blefvo så
bemärkta som Evas dotter, ehuru denna, liksom hennes stammoder, sett
dagen i en stund då den Adam, af hvilken hon danats, varit sänkt i
slummer. Eva Bonnier och Hanna Pauli utstälde hvardera ett
karaktäristiskt porträtt.
Men andra af våra betydande »seccionister» såsom Zorn, G. Pauli,
Iheger-ström, Kreuger utstälde icke. Ej heller de båda konstnärer, dem det skulle
varit af särskildt intresse att se samman med skottarne, Prins Eugen
och Karl Nordström, Med en alldeles annan teknik har prins Eugen
— såsom han visade vid vårutställningen 1894 —• lyckats att i sina
djupt känsliga landskap, där han skildrat skogsensamheten, solglöden i
höstaftonen eller vinterkvällen, åskdagern öfver det gamla slottet eller
det röda aftonljuset på de höga popplarna, gifva något af detsamma,
som skottarne ge. Ty äfven prins Eugens innerliga konst återger
naturen, genom urval och intensifiering af de moment, som gripit
konst
*) Några af Liljefors’ i München utstälde taflor, har man, sedan det
ofvan-stående skrifvits, hatt tillfälle att se i Stockholm vid Liljefors’separatutställning. Ingen
af de i München utstälda taflorna kunde dock mäta sig med de yppersta på
nyss-nämda julutställning. Endast skottarnes bästa taflor kunna i enkel storhet, i djup
stämning, i stark helhetsverkan jämföras med naturskildringar sådana som t. ex. Liljefors
Hemkomsten och Tjäderspel. I teknikens fullkomlighet torde deremot skottarne hafva
försteget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
