Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
var emellertid i den svarta drägten mycket distingueradt, ansiktet
vackert, rösten alltjämt lika härlig, men distinktionen i utseendet försvinner,
sä snart Donna Anna börjar agera, och den sköna stämman blir till intet,
då saväl sångteknik som fraseringskonst saknas.
Hvad för öfrigt fröken Labias engagement för nästa spelår angår, så
tillåta vi oss uttala den åsikten, som förmodligen delas af de flesta,
nämligen att man alltför gärna må reengagera henne, men endast under det
uttryckliga vilkor dels att hon lär sig svenska, dels att hon genomgår ej
endast > en sångkurs, utan ock en plastisk kurs för kompetenta personer.
Det kan för K. Operan ej lända annat än till skada, att dess
styresmän på ett eller annat sätt, att döma efter hennes offentliga förklaring
i fjor, stött sig med fröken Hebbe, hvilken utan gensägelse är den främsta
lärarinna i plastik och rollgenomgång, som under de sista decennierna
funnits i vårt land och på hvilkens talang som lärarinna vår Kungl.
sångscen i många år lefvat; vi erinra bland ännu här verkande artister
om fruar Östberg, Linden, Brag samt fröknar Almati och Holmstrand,
hvilka alla nog villigt erkänna sin tacksamhetsskuld till henne, samt bland
de ur lifvet eller frän landet bortdragna fruarne Sörensen och Norrie
samt fröknar Klemming och Petrini. Skulle fröken Hebbe, hvilket hvarje
konstförståndig måste beklaga, ej vara villig gifva den begåfvade unga
sångerskan den handledning, hon ovilkorligen behöfver, så torde det vara
väl bekant, att fröken H. här har tvä af sina yppersta elever, fruarne
Linden och Fåhræus.
Dä nu äfven direktionen, efter hvad vi ha skäl tro, delar vår åsikt
om fröken Labias bristande sångkonst, blir det oförklarligt, att man så
vill poussera denna sångerska som på sista tiden varit fallet, hvilket också
framkallat protester ej blott bland publiken, utan ock bland den förr så
välvilliga kritiken.
Måhända än mera egendomligt måste det förefalla den oinvigde att
se, med hvilken ihärdighet man vill drifva fram en debutant, fröken
Sparrman, som i sångkonst och dramatisk begåfning näppeligen står öfver
frkn Labia, men afgjordt står under henne i röstresurser, röstens skönhet
och’ i korrekt tonträffning. Fröken L. har näml, den lyckliga egenskapen
att, hvilka fel hon än har, sjunga absolut rent, en för en sångerska
oundgänglig egenskap, som fröken Sparrman i hög grad saknar.
Fröken S. har efter Julia haft ännu två debuter: som Margareta i
»Faust» och som Zerlina i »Don Juan». Om hon som Julia klokt nog
var mera passiv i spelet, sä hade hon nu tydligen föresatt sig att »spela»
sä mycket lifligare som Margareta, men det var oförsigtigt, då man ej
är mer hemma i plastikens första grunder än fröken S. Margaretas parti
är i alla afseenden vida mer fordrande än Julias, och man behöfde ej
vara trollkarl för att inse, att, då det senare så betydligt öfversteg
sångerskans krafter, det förra skulle vara henne alldeles omöjligt gå i land
med. Också inskränkte sig reprisen af »Faust» till en gång.
För fröken S. hade det varit lyckligare, om hon börjat sina debuter
med Zerlinas dramatiskt mindre fordrande parti, hvilket tillika har den
fördelen att ej ligga så högt som de föregående; det är näml, just i
höjdtonerna som tonansättningen blir mödosam för fröken S.
ochtonträö-ningen betänkligt osäker. Denna debut blef därför jämförelsevis den
bästa af de tre; med undantag föt ett eller annat recitativ aflopp
sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
