Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Ett och annat om den upsaliensiska stipendieförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
i räkenskapen balanserar med skulder och antecipationer, som omöjligen kunna åter
indragas, dels däraf att de placeringar, hvari universitetets tillgångar blifvit lagda,
för-blifva fullgoda. Således handlar man oriktigt, om man å ena sidan låter
reservfonden skylta med stora behållningar, under det man i andra delar af förvaltningen låter
utgifterna med höga belopp öfverstiga de anvisade anslagen. Man ställer då icke
mot hvartannat, hvad rätteligen så bör ställas. Man handlar icke klokare, än om en
person skulle sätta sig ner och med glädje beräkna, huru hans inkomster uppginge
till en hög siffra, utan att tillika se eller vilja se att hans skulder uppginge till en
ännu högre. Härvid erkännes dock villigt, att omständigheterna kunna föranleda därtill,
att afskrifningar och reduceringar med reservfondens tillhjälp endast småningom och
efter sig teende lägligheter böra företagas. — Af det sagda följer emellertid, att
likaväl som generalkontot, hvilket redovisar universitetets ansvarighetsbelopp och de medel
hvarmed dessa ekvivaleras, alltid lämnar sitt öfverskott till reservfonden, nämda konto,
om detsamma för ett år icke skulle gå tillhopa, är berättigadt att, om medel å
reservfonden finnas att tillgå, få en denna brisf motsvarande summa sig från nämda fond
tillförd. Således skulle det kunna hända att reservfonden i all tysthet försvinner,
hvilket då endast vore liktydigt med att universitetets allmänna kassa icke vidare äger
något öfverskott.
Jag beder nu att härefter få beröra några omständigheter, som alldeles
omedelbart angå frågan om räntenedsättning å stipendiefonderna.
Vid första inblick i universitetets räkenskaper finner man, att de många under
universitetets förvaltning stående donationernas och fondernas tillgångar icke äro hvar
för sig utlånade eller på annat sätt gjorda fruktbärande, utan äro de i stället lagda
till universitetets allmänna kassa, som i sin ordning ansvarar donationerna och
fonderna för deras kapital äfvensom för en viss ränteafkastning * däraf. Så brukades det
emellertid icke förr. Hvarje fonds medel voro då — om uttrycket må begagnas —
specifikt placerade och de särskilda utlåningarna bokfördes hvar å sin donations konto.
Detta orsakade icke blott stort besvär vid bokföringen, utan var äfven till afgjordt
men för donationerna och fonderna själfva, enär svårighet ofta uppstod att placera
just den summa, som en fond kunde hafva ledig, hvarjämte donationerna och
fonderna fingo vidkännas de förluster, som — all försiktighet till trots – vid utlåningen
tilläfventyrs kunde uppstå. — Nu däremot ansvarar universitetet med hela sin
ekonomi för att donationerna och tonderna blifva vid sina kapital bibehållna, äfvensom
för att dessa kapital jämte därå uppkommande besparingar blifva räntebärande. —
Således om universitetets allmänna kassa också skulle drabbas af stora och kännbara
förluster, så återverkar detta — åtminstone icke direkt — på donationernas och
fondernas säkerhet för deras hos universitetet innestående kapital. Med denna anordning
kan det icke vara riktigt alt vid bestämmandet af den ränta, som universitet bör
garantera donationerna och fonderna, endast taga hänsyn till resultatet af universitetets
lånerörelse, utan bör man härvid fästa sig vid resultatet af universitetets ekonomiska
förvaltning i dess helhet. Ty om förhållandena t. ex. skulle föranleda därtill, att
universitet funne det fördelaktigare att använda större delen af sina nu utlånade medel
till fastighetsköp, så skulle ej därmed donationernas och fondernas förhållande till
den allmänna kassan ändras. — Men det medgifves, att då för det närvarande den
allra största delen af donationernas och fondernas hos universitetet insatta medel
faktiskt gjorts fruktbärande genom utlåning, en viss motsvarighet — såvidt sådan är
möjlig — bör finnas mellan universitetets utlåningsränta och inlåningsräntan. — Det
bör, säger jag, finnas en viss motsvarighet dessa räntor emellan, men i
öfverensstäm-melse med grunderna för universitetets ekonomi handlar man icke, om man låter
ut-låningsräntan ensam bestämma inlåningsräntan. Då universitetet med hela sin
ekonomi ställt sig i borgen för donationernas och fondernas tillgångar, måste man vid
bedömandet af möjligheten för universitetet att bestrida dessas räntor se till det
resultat, som den allmänna ekonomien lämnar. Ty eljest skulle man förfara lika oklokt,
som om en enskild person vid skötseln af sin ekonomi beräknade, att då han på ett
håll hade en mycket stor inkomst, han därföre kunde på ett annat håll göra en lika
så stor utgift, utan att betänka, att han hade af nöden att med den stora inkomsten
jämväl bestrida andra stora utgifter. Och universitetet har i sanning andra lika viktiga
saker att ansvara föi, som att donationerna och fonderna blifva försedda med tillbörlig
ränta. Universitetet skall genom sin hushållning ansvara för och bidraga till att —
med hjälp af de direkta statsanslagen — lärarnes löner, anslagen till materielen och
till förvaltningens bekostande vederbörligen uppehållas, intressen minst lika viktiga
som räntegarantien till donationerna och stipendiefonderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
