Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Två utställningar, af Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Pehr Ekström är veteranen bland Konstnärsförbundets medlemmar.
I olikhet med de öfriga är han att räkna som omedelbar lärjunge till
Barbizonskolan, en Corot och Rousseau. Däremot har han, som man
finner af hans något dunklare färgbehandling, icke rönt så mycket intryck
af den bjärtare impressionismen, lika litet som hans svärmiska natur har
i sig upptagit Lepages torra naturalism. Öfverhufvud har ingen målat
mindre efter abstrakt skolastiska teorier än denne på sitt stilla vis
oberoende och i grunden enstörige mystiker.
Ty mystiken är denne konstnärs lifselement. Ingen har mera
uppvaktande och vördsamt böjd närmat sig naturen och sökt lyfta den slöja
af färger, hvari det outgrundliga döljer sig. Ingen har ifrigare än denne
soldyrkare sökt tolka ljusets bådskap ofvanifrån.
Kännetecknande prof härpå gifva i år ej alla hans utstälda verk.
Ulsigt öfver Norrström hör till de taflor, han under senare år utsläppt,
som mera bidragit att göra honom känd hos den stora allmänheten, än
ökat de lagrai han förut vunnit. Stockholms slott låter ej häller
jämnställa sig med hans bättre arbeten. Arkitekturen har tydligen nedtryckt
artisten, och bemödandet att genom en ståtligt upplyftande himmel
poetisera den tunga stenmassan har öfverstigit luftmålarens krafter.
Annorlunda är förhållandet med hans tredje arbete, Slottet i snöyra,
som dock genom dålig belysning föga kommer till sin rätt på
utställningen. Den välbekanta vyn tolkas naturtroget och samtidigt på ett så
poetiskt värmande sätt att man midt i snöyran tycker sig se isflaken på
floden förvandlas till trolska rosor, medan lyktornas gloria liksom
midsommarblomster leda drömmen till ett fridens bröllopsland, hän från stadens
lägre värld. Stämningen nedtryckes blott något af slottet, där
belysningen i några fönster för mycket påminner om en regulier eldbrasa.
A ett annat staffli påträffas ett Förslag till dekorering af
grafmonu-mentet öfver Pehr Hasselberg af Carl Larsson. Denna limfärgsmålning
synes hvarken i färg, känsla eller komposition särdeles lyckad. Färgerna
fela i symbolik, figuren är något tunn i uttrycket, kompositionen i
saknad af stil. Flickan i den violetta manteln med konstnärsförbundets
band i handen, rosenträdet blommande vid sidan, Saturni ring m. m.
äro i och för sig goda ting, men därifrån och till ett helgjutet konstverk
är samma afstånd som mellan ingredienserna till en rätt före och eftei
tillagningen.
Möter sålunda här samlade de fel, som man stundom finner i denne
glädtiga konstnärs allvarliga stämningar, så är han åter i sina sprittande
spirituella akvareller på det älskvärdaste vis sig själf.
Egna en blick åt fru Norries porträtt och .småle af nöje eller
bekänn åskådare, att ni är en trumpen stofil. I förgrunden tronar
primadonnan — armarne syperbt korslagda — nedifrån beskådad af sin lilla
dotter med undersåtlig vördnad — medan i bakgrunden, prydd med
förtjusande interiörer i den mest delikata färg, hennes man fridsamt
utforskar tillvarons gåta i några lätta rökelse- eller rökmoln.
Eller betrakta den ömme fadern med sitt barn i knä — älskvärdt
återgifven med en lika skicklig som elegant pensel. Eller konstnären
själf stående nyter och elastisk framför sitt staffli med en humoristisk
min å la själffrån varande triumfator. Och kanske allra bäst landskapet
med sina diskreta finesser, medan Pontus smed har smedens solida egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
