Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Om statsrådets parlamentariska ansvarighet, en studie af C. G. Hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3«4
Om statsrådets parlamentariska ansvarighet.*
En studie.
Äfven det allra anspråkslösaste försök att bidraga till utredandet
af den parlamentariska ansvarighetens natur och väsen har alla utsigter
att blifva högst ofullkomligt. Ämnet är alltför rikt och skiftande för att
det skulle med fördel låta insnöra sig i abstrakta teorier. Det är en
sida af parlamentarismen och derigenom äfven en sida at staternas
organiska lif. Detta lif är så individuelt för hvarje stat, att man knappt har
rätt att tala om några typiska företeelser af parlamentarismen, om icke
möjligen den som fostrats på Englands jord.
Der räknar den sin tillvaro från 1688 års stora revolution. Vid
denna tidpunkt funnos redan färdigbildade de begge stora partier, tories
och whigs, hvilka gifvit den engelska parlamentarismen dess säregna
karakter och som bildat den säkra grundvalen för detta statsskicks
välsignelserika frukter i detta land. • De skilde sig i mycket; men hade
gemensamt en stark frihetskärlek jemte den djupa vördnad för fäderneärfd
rätt, som ofta i sina yttringar gjort intryck af en snart sagdt petig
formalism.
Under Stuartarnes dagar hade parlamentet måst kämpa en het
strid till försvar för sina rättigheter gentemot en hersklysten konungamakts
öfvergrepp. Något försök från dess sida till intrång på konungens
maktområde kan deremot icke sägas hafva egt rum.
Med hjelp af kronans gamla inkomster och det anslag, som
parlamentet plägade votera för hvarje konungs lifstid, hade Stuartarne kunnat
föra regeringen utan att komma i något beroende af parlamentet.
Kontroll öfver användandet af ståtens medel hade väl blifvit yrkad under
Carl II men mera såsom en följd af denne konungs slöseri än på grund
af något parlamentets principiela häfdande af ett dylikt dess prerogativ.
Genom tillämpande af den juridiska ansvarigheten på kronans rådgifvare
hade man dock sökt utöfva den oundgängliga kcntrollen deröfver, att
desse i användandet af kronans prerogativ iakttogo lag och rätt. Som
dessutom den inre striden absorberade alla Englands krafter, hvarken
kunde eller ville regenterna af detta konungahus för sig uppställa något
större måi, som kunnat göra en samverkan mellan krona och parlament
nödvändig. De begge statsmakterna gingo i användandet af sina
prerogativ så att säga hvar sin väg oberoende af hvarandra, med det undantag,
att konungamakten på sjelfva gränsområdet af de begge rättssfererna
sökte tillrycka sig delar af parlamentets prerogativ.
* Införandet af en artikel i N. R. betecknar icke, att artikeln är ett uttryck
för utgifvarens personliga åsikter, men väl att utgifvaien ansett af en eller annan
anledning innehållet förtjänt beaktande. Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
