Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geijerstam. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
är i viss grad tilltalande. Jag förstår efter dessa bref Solovyoff, som
säger: Arma Helena Petrovna, hvarför skall hon störta sig i fördärfvet!
Af dessa bref framgår i alla händelser, att madame Blavatsky vid 42
års ålder hamnat i Amerika, och att hennes föregåenden icke varit de
bästa. Solovyoff, som tydligen i detta sista hänseende vet åtskilligt mer
än han vill säga, yttrar: »med hennes vissnande ungdom förlorade hon
allt, hvarför hon dittills lefvat», och mr Lillie säger i företalet till sin bok,
att han så vidt möjligt ej vill beröra hennes sexuella förhållanden.
Hennes sjuåriga vistelse i Tibet och hennes trettiofemåiiga ockulta studier
torde därför hafva varit af ett något egendomligt slag — för att vara
studier. Vidare är uppenbart af dessa bref, att hon sysslade med spiritism,
att hon var denna lära hängifven, d. v. s. att hon sade sig vara det.
Detta är mycket märkligt, ty enligt teosofien är spiritism en styggelse
och en svår synd. I tidskriften Light för den 11 oktober 1894 (p. 418)
säger hon: »jag säger: jag var aldrig spiritist», och i the Teosophist,
okt. 1881 skrifver hon: I sanning, mediumskap är en farlig ofta en
alltför ödesdiger förmåga, och om vi bekämpa spiritismen, såsom vi
beständigt gjort är det ej för att vi ifrågasätta fenomenens beskaffenhet
etc.» I En Sierskas öden (sv. öfvers. sid. 103) anföres följande
yttranden af madame Blavatsky angående besöket hos Eddys: »Jag hade
kommit för att göra experimenter utan att omtala det för någon». Det
är för öfrigt fullkomligt onödigt att samla och anföra en mängd citat
ur teosofiska skrifter, ty en hvar, som läst den vanliga teosofiska
litteraturen, vet allt för väl, att när tillfälle gifves, en teosofisk författare
ej underlåtit att framhålla det oerhörda svalg, som skiljer den verkliga
ockultismens anhängare och den låga, usla spiritismens nyfikna adepter
och hvilken farlig, onyttig, syndig sak spiritismen är. Att därför madame
Blavatsky i brefven till Aksåkoff förklarar sig så helt och hållet tro på
spiritismens evangelium, kan endast förklaras däraf, att hon då trodde på
spiritismens stjerna, och att hon ej ännu hittat på teosofien. Hon hade
en lång väg att vandra, innan hon kom fram dit.
Emellertid gick spiritismen utmärkt under den första tiden, såsom man
ser af hennes bref till Aksåkoff. Hennes besök hos bröderna Eddy äro för
henne en outtömlig källa till skildringar och sannolikt äfven till
prestationer, ty innan hon kom, hade »andarna» blott yttrat sig på franska och
engelska, men sedan hon anländt, talade de georgiska, ryska, ungerska
m. fl. språk. Under sitt kringflackande lif hade madame Blavatsky med
ryskans lätthet att lära språk sannolikt inhämtat de flesta europeiska, och
då hon enligt hvad jag från särskildt håll har mig bekant, en tid kort
efter sin flykt från sin man, var älskarinna under x/2 års tid åt
höfdin-gens son hos en tscherkessisk folkstam i Rysslands transkaspiska
besittningar*), torde hennes kunskap ’i den s. k. »georgiskan» vara lätt förklarlig.
Att madame Blavatsky, som redan i Europa pröfvat det spiristiska
geschäftet (senast i Cairo 1871, då hon gjorde affärer tillsammans med
den senare för henne så ödesdigra madame Coulomb), skulle hafva den
* Denna uppgift har jag genom den finske författaren Jacques Ahrenberg,
hvilken erhållit den direkt från en nu åldrig officer, som kände madame B. ur societeten,
och hvilken kommenderad till Rysslands transkaspiska besittningar, såg henne här
tillsammans med höfdingens son utanför deras bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
