Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Madame Blavatsky som religionsstifterska, af Karl af Geijerstam. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4oo
företagsamheten att sätta sig i direkt förbindelse med andarnes
upphofs-man, torde ej vara någon djärf hypotes. Hon hade efter all sannolikhet
en god hjälp (för öfrigt var ju hjälpen ömsesidig) i öfverste Olcott, hvars
bekantskap hon gjorde just vid detta besök hos bröderna Eddy. Han
var skickad dit såsom korrespondent från ett amerikanskt blad att undersöka
de föregifna »spiritistiska fenomenen». Här vid spiritismens vagga, i den
modärna humbugens land möttes dessa båda, madame Blavatsky och
öfverste Olcott, föräldrame till den modärna vidskepelsens senaste humbug
— teosofien. De sågo hvarandra och funno hvarandra. De slöto ett
kompaniskap, som varade för lifvet. Deras första enkla åtgärd bestod i att
skrifva reklamer för hvaranda. Båda voro då brinnande i sin tro på
spiritismens framtid, och deras vittnesmål om de underbara tilldragelserna
hos bröderna Eddy samt på andra ställen hafva säkerligen mycket
bidragit till spiritismens stora utbredande. De skämde ej bort tilldragelserna
genom hofsamma berättelser. Emellertid voro de ej alltid lyckliga.
Madame Blavatsky var som vanligt för ifrig och obetänksam. Det var en
ledsam skandal med henne och hennes faders ande. Några ryska andar
skulle hafva uppträdt och lemnat henne en medalj, hvilken uppgafs hafva
följt hennes fader i grafven. Men efter hvad hennes motståndare påstodo,
skall det ej vara sed i Ryssland att begrafva folk med medaljer, och
den orimlighet hon företedde såsom varande medaljen, hade alls ingen
likhet med en rysk medalj. Den uppenbara skandalen torde hafva varit
en af de första knäppar, som spiritismen fick.
Spiritismens framgång var nämligen ej långvarig. Madame
Blavatsky beskrifver själf på sitt vanliga lifliga sätt och med sin vanliga
öppenhet, hur dålig spiritismens ställning började blifva. Skandalen med
medaljen var ej den enda, som misskrediterade spiritistemas sak. Bland
de svåiare och för framtiden mäst ödesdigra tilldragelserna var afslöjandet
af Katie Kings ande. Den förut nämde, mycket kände spiritisten Robert
Dale Owen hade en älsklingsande Katie King, som städse visade sig hos
medierna Holmes. Under flera månaders tid visade sig denne ande
dagligen för honom; kan kallade henne »min dotter» och hon »honom»
för »min fader», och lyckan syntes vara fullständig. Nu är att märka,
att Owen var 73 år gammal, något, som möjligen kan förklara, att han
skänkte Katie King smycken, ringar, armband m. m. Enligt den
spiri-tistiska teorien skulle dessa armband i och med andens dematerialisation
likaledes dematerialiseras, och någon andlig rest.åtfölja henne in i andarnas
värld. Men en dag uppträder en kvinnsperson och förklarar sig vara
Katie King, visar smyckena, som voro allt annat än dematerialiserade,
och, för att helt öfvertyga Owen, visar hon i detalj, hur en spiritistisk
seance, där Katie King uppträdde, gick till. Den stackars Owen står
där häpen, känner igen »sin dotter» och ser henne precis utföra hela
programmet; han var en hederlig man och skref ett offentligt
erkännande, att han blifvit lurad och att medierna Holmes voro
bedra-gerskor. Madame Blavatsky uppträdde nu såsom trons försvarare.
Hon skref en serie ljungande artiklar och påstod bl. a., att den rätta
Katie King uppträdt vid samma tid, då den person, som falskeligen
uppgaf sig som Katie King, förevisade smyckena för R. Dale Owen.
Men denne stod fast vid sin åsigt, att smyckena voro äkta, så förkrossad
han än var öfver att för alltid hafva förlorat sin älskade Katie King.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
