Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. I. En sydsvensk mans rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
— Jojomen! Stig lite närmare, min son, så ser du bättre, sa’
far min, då jag betraktade månen. Och hvad tror ni om storleken hos
denne Atlas, som hvälfver himlen på sina skuldror utan att ändra en
min för 30 kilometers närgångenhet? I sanning en sådan der
»respektabel och distanserande ställning» skulle herrar disponenter gärna intaga
för att ersätta vargskinnspelsens distinguerade och yfviga, men
missbrukade attribut. Och huru gärna ville de icke se så der enormt orörliga
ut, när t. ex. vår originelle orgeltrampare uppträder emot dem såsom
ledare af oppositionen med stöd af sin arma fyrk i längden. Annars
tycker jag att ni kunde ta och sätta en dimensionslag för den der
skogs-sköflarn . . .
—■ » Nå hvad säger eder samlade erfarenhet om denna oerhörda
brandkoloss ?»
— En med sommartorkan regelbundèt återkommande naturmakt! . .
En åska, som ännu icke har funnit sin afvärjande Franklin och, efter
norrländsk tro, icke heller skall finna honom.
— »Och släckningen?»
— Beror mest på goda naturmakters lyckliga schackspel med de
onda. Människan spelar där just ingen rol.
— »Nå, men återuppväxten?»
— Den försiggår långsamt och kommer till stånd först efter
generationsväxling med löfträd, men då med en kraftig vegetation.
— »Och der yxan har farit . . .?»
— Går den bestämdt fortare halfva tiden i genomsnitt. Men i
alla fall felslår den alltid på sandmoar — efter både eld och stål.
— »Ser man der! Och sandmoar ha ni ju . .?»
— I mindre komplexer uppefter de öfra älfdalarne och mot
fjällsidan.
— »Få nu höra slutsatsen som ni drar . .?»
— Dimensionslag eller återplanteringsskyldighet på sådana ställen,
men just icke heller annanstädes — genom statens ingrepp? Hvad
kommuner vilja föreskrifva sig själfva efter den lokala ekonomins behof
må vara deras ensak.
— »Nå der spårades ändtligen ett medgifvande. Jag tror att
skogselden har tinat upp er något . . .»
— Nå efter ni är i farten, så kan ni tillräkna honom ännu en
förtjänst!
— »Hvilken då?»
— Han är ett ideal af rask omsättning, — utan spår af den
tidsödande omgången med dragspel, bränvin, punsch, piano, biljard,
varg-skinnspelsar, banketter, jaktslott ... Det skall liks gå upp i rök . . .
Må vi då få en som står i himmels höjd . . . »Storaktigt» måste det
vara — på ett eller annat vis. Det är nu en gång så vår inbitna smak!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
