Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Norrlands skogsbygder, af Simson. I. En sydsvensk mans rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Här ser ni en vida rymder omfattande, skopformad däld, öfver
hvars botten den uppstigande misten har lägrat sig vågrätt såsom vatten
i skopan. Kring detta snarlika vattendrag, som djupt i sitt sköte döljer
det verkliga, bekläddes fordom dalskopans bräddar af gran i långa och
mångfaldiga topprader pä trappformigt vis, rad öfver rad i så vida
sträckor omkring, att denna beklädnad längs bort tedde sig för det svikna
afståndsomdömet såsom små tegellagda strån af mossa. Jag mins den
härliga synen såsom från gårdagen och kan framkalla den för själens
ögon när jag vill . . . Men ni blef ej i tillfälle att se denna skogens
amfiteater . . . Här finnes nu endast ris och stubbar. Försök nu att
skaffa eder ögats uppfattning af vidden hos denna gemena vandalism
mot naturen! Ni måste öfvervinna den optiska villa, som eljest
inskränker synens väldiga omfattning. Tag först sigte på dalskopans hitre
brädd, der denna här af stubbar framträder alldeles omisskännelig. Flytta
så blicken varsamt omkring, så att det tydligare fältet får öfvergå till de
aflägsna och orediga antydningarna. — Nu märker jag af energin hos
eder blick, att ni fattar omfånget hos denna »stubbarnes amfiteater». Är
det icke som man i en hast finge en rent fruktansvärd föreställning om
världens storhet . . . och litenheten hos dessa barbarer? . . Hvilken
egendomlig, hvilken sällspord känsla af harm och förfäran, när villan
brister och amfiteaterns bortre rand viker tillbaka med klarnad
uppfattning! . . Jag förstår: ni känner en alltför djup indignation vid denna
syn och det skall ingen förtänka eder. Och nu har ni ett visst behof
att tänka så: »Denna vildmark kan aldrig visa sig mer såsom skogens
amfiteater.» Denna illbragd förefaller till den grad gemen, att man icke
ens vill lyssna till något försonande ord derom. Men hvad tror ni, att
denna dalskopa egentligen betyder mot naturens väldiga reservoar? På länets
karta af en kvadratfamns storlek upptager denna fläck knappast en
tiondels kvadrattum och på en vanlig skolkarta öfver riket skall den
knappast märkas. Denna och dylika sköflingsbragder, så oerhörda de än må
synas, äro blotta droppar i hafvet, kunna ännu icke nämnvärdt inverka
på de klimatiska krafternas spel i det stora hela. Våra skogsmarkers
sunda natur kan ännu med någon hjälp på enstaka ställen läka dessa
oerhörda sår. Men annat måste förhållandet blifva, om dessa
skamfläckar få äta ut sig till sammanhängande komplexer, som bilda någon
afsevärdare del af länets och rikets karta. Vill ni slutligen framföra en
ärlig tanke i vår skogsfråga, så bringa edra landsmän denna hälsning:
Det dröjer innan Islands öde förestår oss, men Irlands det kan vara
här med hundratalets slut!
Simson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
