Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Arbetareförsäkringens fall och närmaste utsikter, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetareförsäkringens fali och närmaste
utsikter.
Af
Hjalmar Branting.
»Indragen i en maskinrem, krossad, död» satte Adolf Hedin år
1884 som rubrik på en artikel i »Tiden», hvari han med en enkel
beskrifning af ett bland de dagliga konkreta fallen belyste vigten af de
sociala skyddsfrågor, hvilka han då lyckades förmå det svenska samhället
och statsmakterna att åtminstone taga upp till skärskådande. Det dröjde
5 år innan detta initiativ resulterade i lagen om skydd mot yrkesfara
och ytterligare 5 år innan det löjligt ringa antalet af 3 yrkesinspektörer
för allt Sveriges land ökades till 5; hur länge det ytterligare kan komma
att dröja tills dessa få sin myndighet t. ex. bara så förökad, att de
få inspektera utan föregående anmälan, ja tills deras rapporter ens bli
tryckta och därigenom deras framställningar kunna få offentliggörandets
välbehöfliga stöd, det veta icke själfva kamrarne. Däremot veta dessa
att både 1890 och 91 föllo förslag om olycksfallsförsäkringens ordnande.
Obligatorisk försäkring mot olycksfall på vederbörande industris bekostnad,
m. a. o. som det åligger arbetsgifvame att betala, är dock ett alldeles
själffallet supplement till en lag om skydd mot yrkesfara. Men
kapitalistintresset, som i den svenska riksdagen icke tyglas af hänsyn till några
arbetare-valmän, har helt obesväradt vägrat att taga på sig denna enkla
skyldighet till kompensation mot rättigheten att hvarje dag för sin profit
ånyo riskera nyttiga samhällsmedlemmars, arbetarnes, hälsa och lif.
I stället sköt man nu fram tanken på en allmän
invaliditetsförsäk-ring, och 1891 års nya arbetarekomité tillsattes, säkert icke utan att
åtskilliga tänkte med lättadt hjärta, att nu äro alla dessa frågor inne på
vägar, som icke kunna leda till något som hälst praktiskt resultat. Om
detta varit beräkningen, har den dock grundligt korsats af den man,
som varit den ledande själen i 1891 års komité och som har den största
förtjänsten af att det nyss fallna kungliga förslaget »om pension vid
varaktig oförmåga till arbete» kom så långt som det gjorde och tilltvang
sig så mycket erkännande, att dess snara äteruppståndelse ur ögonblickets
nederlag torde vara viss: professor Anders Lindstedt.
Det har lyckats professor Lindstedt att utan annat uppslag än de
väsentligt förfelade, tillkrånglade tyska lagarna om ålderdoms- och
invaliditets-försäkring åstadkomma ett projekt till ordnande af dessa
pensionerings-frågor på ett sätt, om hvilket Stockholms socialdemokratiska fackföreningar
lika väl som civilministern, ja t. o. m. riksdagens enkom tillsatta slagt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
