Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Böcker från Finland (Adolf Paul, Ein gefallener Prophet etc.) af Gabriel Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43i
blefvo hädanefter för honom söndagar, och undret skedde: ett barn
beskärdes honom till hans stora fröjd.
Men barnet blir hennes nya gudom, centrum för hennes tankar:
han var hafvets son och hon dess moder.
Hela denna berättelse öfverflödar för öfrigt af fina drag och
sällsamt poetisk skönhet.
I ett par af de mindre novellerna är der stundom en satirisk
skärpa och kraft, som erinrar om August Strindberg — utan att jag
dermed har velat antyda någon slags imitation från Adolf Pauls sida!
Den klara stil, som är ett utmärkande drag för Strindberg, saknar dock
Paul. Hans språk lider af ett visst dunkel emellanåt, som försvårar
förståendet, så att meningen endast glimtvis blickar fram. Detta är dock
icke något genomgående drag. »Natürliche Begabung» t. ex. är ett litet
mästerstycke af enkel och på samma gång fin stilistisk formning,
hvar-jemte den äfven i etsande satir icke ger Strindberg efter.
Det vore mycket på sin plats att »Ein gefallener Prophet»
öfver-flyttades till svenska språket. Helt säkert skulle Adolf Pauls originella
och rika begäfning äfven här finna talrika vänner. Hans konst är alltid
kraftig, och om den stundom slår öfver i brutalitet, är nästa sida en
liten delikat miniatyr M lefvande och skära färger.
En annan finsk bok är Eliel Vests novell Från antikens
skymnings-timma —- Helsingfors, Söderström & C:o. Det är en serie tidsbilder
från kejsar Neros dagar, och förefaller såsom historisk förströelselektyr
ganska väl komponerad. Något större intresse erbjuder den dock
näppeligen, dertill har teckningen för mycket af schablon. Och jemför man
den med ett mästerverk i samma genre — Den siste Athenaren — så
får man icke mycket till öfvers för detta lilla häfte, hvilket dock mot
slutet rymmer en ganska vacker stämning.
På Wentzel Hagelstams förlag i Helsingfors har en upplaga på
svenska af Iwan Turgenjews novell Mumu utkommit. Såväl titelnovellen
som de efterfogade småskisserna tillhöra alla den store ryssens bästa
saker — och hvad det vill säga, förstå bäst alla de beundrare af
Turgenjews geni, hvilka finnas här i Sverige.
Från samma förlag har Gustaf af Geijerstam låtit utgå en samling
litteraturskisser — Nya brytningar —-, hvilkas ursprungliga form varit det
muntliga föredragets. Såsom sådana voro de nog mera anslående än i
dess nuvarande form. Om man frånser den på sina ställen briljant skrifna
uppsatsen om Arne Garborg, äro skisserna icke vidare intressanta. För
— exempelvis — Verner vön Heidenstams egendomligt komplicerade
naturel saknar nog Geijerstam den rätta blicken. Afsnittet om denne
diktare förefaller också på samma gång torrt och famlande; någon
konturbild af Heidenstam blir icke resultatet för läsaren. Då är Tavaststjema
bättre tagen på kornet. Hvarför har icke författaren skrifvit om Henrik
Pontoppidan? Der torde Geijerstam kunna leverera en riktigt
genomträngande essay.
Gabriel Ruhe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
