Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Ett misslyckadt åtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
Ett misslyckadt åtal.
För få om ens någon af Nordisk Revys läsare torde det vara
obekant, att det af Upsala akademis stora konsistorium med justitiekanslerens
tillhjälp igångsatta åtalet mot Nordisk Revys utgifvare för den i 3:e häftet
intagna artikeln om de upsaliensiska stipendieförhållandena resulterat i ett
fullständigt frikännande. Detta visar, att professor Harald Hjärne
ofantligt mycket klokare bedömde situationen än de några och tjugo
konsi-storiemedlemmar, som förmenade att universitetets och deras personliga
ära vore tillfogad en skymf, som ej kunde rentvås annat än genom
ådö-mande af stränga straffpåföljder. Hade äfven deras förhoppningar att få
mig fäld gått till större eller mindre del i fullbordan, så hade en sådan
utgång visserligen kanske beredt mig personligen obehag, men i alla
händelser varit ett klent och föga öfvertygande bevis för förträffligheten af
deras stipendieförvaltning. Helt visst hade de vördade konsistoriales stått
sig bäst inför den allmänna opinionen, om de nöjt sig med verkan af rektors
genmäle, hur stäldt på skrufvar det än i många afseenden i själfva verket
var och afvek från obestridliga sakförhållanden och uppgifter af
akademiskt ursprung, fastän lämnade vid andra tidpunkter*: Mais tu Vas voulu,
George Dandin! Jag skall icke begå den ogrannlagenheten att uttala ett
sorgens beklagande.
Däremot lyster det mig att säga ett par ord till Fyris och Vårt
Land, de enda tidningar såvidt jag kunnat finna, som känt sig
uppskakade af ansvarsyrkandenas absoluta fiasko. Den förra söker för ovanlighetens
skull att hålla sig ifrån grofheternas och klumpigheternas stridsfält och
anlägger pä akademiens vägnar — verkligen en ypperlig ställföreträdare
—- martyrens uppsyn och later. Hör och fasa, I svenske män och
* Det kan ju måhända i detta sammanhang vara af intresse för mina läsare
att erfara, att uti åklagarens vid akademien skrifna eller därifrån inspirerade skrift
kröp man äntligen fram med att lidénska amanuensen uppburit det påstådda personliga
anslaget, men det var naturligtvis uteslutande för hans utomordentliga förtjänster om
biblioteket. Om personen ifråga varit af lika demonstrativt oppositionell sinnelag som
han är motsatsen, hade man då varit lika nitisk att åt akademien bibehålla honom?
I alla händelser lär man numera funnit klokast att beträffande denna personliga
anslagsfråga bortlägga den förut så energiskt iakttagna hemlighetsfullheten.
I samma aklagarens skrift omförmälas bland afsevärda förvaltningskostnader äfven
kostnaderna för annonsering af lediga stipendier. Tänk dem hade rektor alldeles
glömt bort! Men rektors så förvaltningsdyra slipendiehemman, som voro okända för
akademikamreraren, de äro äfven för allmänna åklagaren och hans akademiska
visdomskällor ett stort mysterium. Så komma de nog ock att förbli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
