Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
för den sköna Rose med den dråpliga patos, som alltid påminner mig om min
njutning från någon högtidhg prologs uppläsande af honom samt, ehuru ej precis i samma
genre, från hans ända in i min senaste ålderdom oförgätliga Jago på Nya teatern.
Hr Ekelund var en sådan där förfärligt elegant och oemotståndlig, lättsinnig markis.
Elegansen och det distinguerade voro visserligen helt och hållet artificiella, men i alla
fall skötte han sig förvånande väl. Detsamma kan med några undantag sägas om de
öfriga uppträdande, af hvilka fröken Torsslow var ganska intagande att se och höra.
Stycket var visserligen intet annat än fabrikat, men inte så illa hopkommet. Samma
teaters andra svenska original var en liten enaktare »I snöyra» af samme förf,
och gjorde med sin julstämning och hvarjehanda vackra ord en icke liten lycka hos
somliga. Andra föreföll den däremot som gjord och utan den verkliga äkta känsla
som ger ett sådant stycke verkligt värde. Utförandet var icke vidare beaktansvärdt.
Föröfrigt är från denna teater egentligt intet annat att anföra än fru
Chri-stiernssons förträffliga barska medelålders fru i en engelsk något för forceradt rolig fars.
Dubbelt retsamt blir att sedan få se en artist, som lyckas så bra i sådana roller, agera
i sådana anspråksfulla uppgifter, för hvilka hon är absolut olämplig.
Intressantare än dessa teaterföreteelser och andra inom en rätt rundlig tid
tillsammanslagna ha vårbesöket af August Lindbergs sällskap varit. Både för den
därigenom förmedlade bekantskapen med ILauptmanns poetiskt gripande »Hannele» samt
»Peer Gynt» . och för det sceniska värdet af åtskilliga af de individuella prestationerna
samt för den ovanligt omsorgsfulla inöfningen och det jämna samspelet. Detta sista
är något, som i regeln så väsentligt saknas vid våra här hemmahörande scener,.specielt
vid den Fredriksonska teatern, så att man erfar en riktig njutning vid att bevittna
motsatsen. Hvad man också icke häller är bortskämd med vid våra teatrar det är
unge män, smärta och ungdomliga och med vacker väl skolad organ. I fråga om
de enskilda prestationerna vore icke så litet fördelaktigt att säga, men utrymmet tillåter
knappast mer än ett omnämnande. Så Lindbergs Peer Gynt (ej tillräckligt
ungdomligt öfversvallande i början) och hans abbot i Bröllopet på Ulfåsa, den nu till en
skådespelerska af rang utvecklade fru Lindbergs Sigrid den fagra, fru Tavaststjernas
Hannele (intelligent och omsorgsfullt utarbetad och och med god verkan om än ej
fullt med den underström af äkta känsla, som skulle gjort intrycket än djupare och
mer gripande), hr Hultmanns knappgjutare i Peer Gynt och hans samt hr Stavenows
fattighushjon i Hannele. Det var öfverraskande att se den utveckling dessa båda
ungdomar genomgått.
Från det Ranft ska sällskapets nyligen påbörjade sejour på Djurgårdsteatern
är ej mer att anteckna än en mycket rolig pjes, »Senator Andersson», ett raskt och
lifligt samspel (något för Dram. teatern att taga efter) samt särskildt hrr Ranfts och
Eliassons förträffliga och roliga utförande af sina uppgifter.
P. S. I nästa häfte skall jag upptaga till behandling de stora striderna vid
Dramatiska teatern och hr Fredriksons statskuppsförsök samt historiskt redogöra för
stridens uppkomst och utveckling äfvensom för hvarjehanda därmed i samband stående
interiörer, som af de vilseledda hufvudstadstidningarna förtigas eller äro okända.
Gasparone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
