Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - På redaktionens bord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
antaga att denna förf, hör till sedlighetscharlatanerna och exploatörerna, men till de
enfaldiga och inhumana sedlighelsifrarne har man att räkna honom, för så vidt denna
broschyr får ega vitsord. Under enfalden har man så t. ex. att inrangera förf:s
reson-nemang om bristande smak vid valet af ämnet för dessa målningar, om inhämtandet
af konstakademiens utlåtande samt det barockaste af allt: hans oförlikneliga naivitet
att uti vissa yttranden af tidningen Variété se en sedlighetskänslans eller den
chockerade smakens protester. Kan man så litet bedöma människor och förhållanden, är
man sannerligen inte kompetent att yttra sig i frågan, ehuru det visst inte bör
missunnas hr L. glädjen och stoltheten att få ha hr »Alma Rek» vid sin sida i striden mot
»bohèmen». Måhända kan en sådan omdömeslöshet i någon liten mån ursäkta den
inhumanitet, hvarmed förf, yttrar sig om dem, hvilka uppträdt på en annan sida i striden
om operamålningarna. Att stämpla dem som bohème och mot dem efter bästa förmåga
söka hetsa upp opinionen, är lika ignobelt som obefogadt och vittnar om en oförmåga
eller ovillighet att lidelsefritt och ärligt uppfatta och återgifva sina motståndares skäl,
som är sorglig att finna hos en ungdomens uppfostrare och en äldre man. Ginge man
till att skärskåda den enskildes sedliga vandel, så bestodes den pröfningen helt visst
mycket bättre af flertalet af dem, hvilka anse stormen mot operamålningarna framkallad
af yrkesmässigt eller enskildt pryderi eller begär att exploatera sedlighetens respektabla
namn för sina egna små, icke fullt så respektabla intressen. Barnsligt är ju också af
hr L. att söka inbilla sig och andra att pryderiet icke är en makt i vår tid och i vårt
land. Pryderiets och det medvetna sedlighetshyckleriets terroism är vida mer att befara
än något slags öfvermakt från andia hållet.
Af Ludvig Josephsson föreligga tvänne häften »Studier och kritiker». Den andra
i ordningen, om Eleonora Duse och Ida Aalberg är särskildt förtjänt af uppmärks imhet,
ty där finna den gamle bepröfvade teatermannens erfarenhet och blick anledning till
reflektioner och iakttagelser, som det är både lärorikt och intressant att läsa. Den
första i ordningen, som har tdl titel »Konst och fosterlandskärlek», lider något af de
fel, som förf, understundom bemfaller åt, nämligen omständlighet och en viss
far-broderlig benägenhet att fälla sina omdömen om likt och ohkt. Vid sidan af mycket
sant och befogadt som han yttrar förekommer äfven åtskilligt, som visar att han varit nog
okritisk att taga på allvar en del företeelser inom våra dagars paraderande rned
artificiell fosterländsKhet. Att han den gamle romantikern envist håller fast vid sina
ungdoms- och mannaålders smakriktningar är en sak, som kan respekteras, men ursäktar
icke de öfverdrifna utbrotten mot andra tiders smakriktningar, utbrott som snarast äro
att hänföra till gnat och meningslöst prat.
Af finska författarinnan Ainas novellsamling, »Vid aftonlampan», har tredje
samlingen utkommit i en andra upplaga. Dessa noveller äro enkla, varmhjärtade
skildringar ur lifvet, hvilka visserligen såsom namnet antyder afse vara en familjeläsning, men
fylla äfven något större anspråk, ty de äro fria från pjunk och pjåller, som eljest lätt
vidlåder sådan lektyr, och förf, eger en god blick för människokaraktärernas och
känslornas små skrymslor och skiftningar. Bland de 8 skizzerna fäster man sig kanske
mest vid de båda varmt och känsligt skrifna »Ur kampen för tillvaron», hvari
skildras en ung folk kollärarinnas utslitande under arbetet att rödja mark för
kunskapens sådd, samt »Ovälkommen’.
»Emellan stationerna» (G. V. Eklunds förlag, pris 85 öre) är titeln på en annan
från Finland hitsänd samling af k >rta berättelser, afsedda till reselektyr, för hvilket
ändamål ock den typografiska utstyrseln blifvit lämpad.
Lazira Marholms uti Nordisk Revys 6:te häfte utförligt anmälda genialiska
»Kvindernes Bog», föreligger nu i svensk öfversättning på Adolf Bonniers förlag;
naturligtvis utan inhämtande af författarinnans samtycke. Ett nytt bevis på vissa
svenska förläggares ogenerade fnbytaretendenser och på den underhaltiga lagstiftningen
om 1 tteräi eganderätt.
En svensk mans hustru utger ett arbete och finner med sin fördel förenligast
att först utgifva det på två främmande länders språk. Endast med det ena landet
finnes konvention, och följden blir att en svensk förläggare ogeneradt kan hugga för
sig hennes bok och är eller tror sig vara juridiskt oåtkomlig, blott han passar på att
på titelbladet uppgifva att det är från det oskyddade språket han hämtat sitt byte.
Huruvida denna uppgift är sanningsenlig eller icke, det blir en underordnad fråga i
jämförelse med prmcipfiågan och grannlag-nhetsfrågan.
Vara öfversättningsför hållanden eröjuda både rättsligt, litterärt och ekonomiskt
hvarjehanda rätt intressanta synpunkter, som vi ämna inom en icke allt för aflägsen
tidpunkt söka upptaga till en mera ingående behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
