Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Wirsén, af Edvard Alkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Senare ändrar sig emellertid denna ton. Man kan af följande
uttryck ana orsaken. Om Bryllupsgaven heter det: »Slitande sig lös
ur de bojor, i hvilka Georg Brändes, med misslyckade försök till
ästestisk partidisciplin, ville snärja det unga Danmarks
vitterhets-idkare, har Gjellerup blifvit själfständig» etc. Och om jMin
Kjær-lighedsbog» återigen: »Gjellerup måste slita sig lös från
förbindelserna med Brändes’ parti, i stillhet lyssna till inre röster, innan han
kunde skrifva —––––-det yppersta, som Danmark kan uppvisa».
Och när »Kampen med Muserne» utkommer är herr Wirséns glädje
obegränsad: »Det är en lycklig lott att få prisa det ädla».
Detta sista uttryck för mig osökt öfver till en annan sida af
herr Wirséns domareverksamhet, en sida som i förhållande till de
redan skärskådade förefaller något dunkel. Det är hans sätt att
behandla utländska författare. Därvidlag förefaller det som han
understundom kunde hafva glädje af att prisa äfven annat än det
som är »ädelt». Han har
berömt:
Th. Herm. Pantenius,
Marie Corelli
H. Sudermann,
Mathilde Serao,
M(?). Quatrelles,
Swinburne,
Carducci,
Julius Stinde,
Pierre Loti,
G. d’Annunzio,
V. Cherbuliez,
George Eliot,
Turgenieff,
D ostojewsky,
Gontscharow,
Anatole France,
klandrat:
George Meredith,
Ed. v. Hartmann,
Emile Zola,
A. Wilbrandt,
A. de Musset,
Alex. Dumas fils,
Guy de Maupassant,
Paul Heyse,
Arthur Fitger,
Jules Lemaitre,
samt ömsom berömt, ömsom klandrat Ernest Renan, Alphonse
Dandet, Flaubert, Paul Bourget och Tolstoy.
I jämförelse med de båda föregående författarlistorna företer
denna åtskilliga egendomliga drag. Denna gång är berömsidan icke
uteslutande reserverad åt de andligen fattige, ehuru äfven nagra
sa-dana förekomma där, och herr Wirséns tillämpning af grundlagen
förefaller ytterst invecklad och svårfattlig. Visserligen vill jag ej
gå ända därhän att påstå, att hans kritik öfver utländska författare
skulle vara litterär — det vore en öfverdrift, som jag ej kan tillåta
mig —, men i de allra flesta fall synas här omdömena vara
påverkade af starka inflytelser vid sidan om grundlagen. Huru
annars begripa berömmet öfver Sudermann, af hvars dramer en varit
af Berlin af sedlighetspolisen förbjuden; öfver G. d’Annunzio, hvilken
med förkärlek skildrat erotiska perversiteter; öfver Swinburne, som,
om han vore svensk, utom allt tvifvel skulle hedrats allra minst med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
