Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Poem af Karl Erik Forsslund - En Älskogsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
En Älskogsvisa.
Cch alla jordens kvinnor
de dansade i ring,
och jag stod midt i ringen,
för singeli sing sing sing!
En visa vill jag er sjunga
om galna drömmar unga,
om älskog och fjällskog och sorgemod
och rosor och hjärteblod!
Och alla jordens kvinnor
de lyssnade sä still.
Jag sjöng dem hög en visa
om prinsen och Liljalilf.
Jag sjöng om sorgens vaka,
när storm arne skogen skaka,
om kärlek, som jublar i himmelens höjd,
och rosor och hjärtans fröjd!
Och alla jordens kvinnor
de lyssnade dag och natt.
Jag sjöng dem i leende tårar,
jag sjöng dem i snyftande skratt.
Jag sjöng de hvita barmar
till ro i mina armar —
jag sjöng dem alla i min famn
med rosor och kärliga namn!
Jag sjöng mig all jordens kärlek,
jag fick den för ingenting.
Den visan hon var präktig,
för singeli sing sing sing! —
Blott en ibland dem alla
jag aldrig min får kalla.
Jag grof den visan i jorden ner
och sjunger den aldrig mer.
Karl Etik Forsslund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
