Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Om folkskolor i allmänhet och den svenska i synnerhet, af Dionys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
(att stiga upp kl. 6, äta frukost kl. 10, middag kl. 6 och lägga sig kl.
10 håller lif i en människa i hundra år) och
Au travail! au travail! qu’on entende partout Le bruit saint du
travail et d’un peuple debout! Que partout on entende et la scie et la
lime La voix du travailleur qui chante et qui s’anime. (Till arbete!
Till arbete! Öfverallt må höras det heliga bullret af ett arbetande
och vaket folk! Må allestädes sågar och filar gnissla och arbetarne sjunga
och vara glada!)
På de tre första sidorna i den svenska boken lär man huru man
skall bli den störste i himmelriket; på motsvarande ställe i den franska
lär man, att man bör taga en kall afrifning hvarje morgon och att: L’eau
froide et l’air pur sont les deux meilleurs médecins. (Kallt vatten och
frisk luft äro två de bästa läkare, som finnas.)
Med ett ord: den svenska skolan tillämpar grundsatsen: Först
religion, sedan renlighet, om den behöfs. Den franska har till motto:
Först renlighet, sedan religion, om den behöfs.
Prosaiskt! meuar man kanske. Men vi frukta, att de franska
lärdomarna äro mäst gagneliga. Man bör också ej glömma ett nästan
obestridligt sakförhållande, som teologer och pietistiska kvacksalfvare ha allt
för stor böjelse att förbise: Den fysiska, kroppsliga renligheten har i
detta tvålens och såpans århundrade allt mer och mer blifvit en
betingelse för moralisk renlighet.
Betecknande är det också, att den franska normalplanen för
undervisningen i folkskolan börjar med kapitlet om fysisk uppfostran, då
däremot den svenska normalplanen från första stund slungar sig in medias
res: kristendomsundervisningen.
Det bör ej förvåna någon, som mäktar se en enhet i skenbart
spridda strömningar, att den svenska skolans situation principielt nu är
sämre än tillförene. Den ena reaktionen för den andra med sig; och
dum skulle den reaktion vara, som ej, medan den sitter inne med makten,
tar hand äfven om skolan för att därigenom söka få åtminstone den
nästa generationen klafbunden. I en och annan detalj har — det
med-gifves — folkskolan gått framåt, men ej i sina ledande principer..
Det var en relativt fri anda — en fri bondeanda — som skapade
skolan. På 60- å 70-talet var det ej häller så sällsynt att höra ifrare
för folkskolan yrka på dess frigörelse från legohjonsförhållandet till kyrkan.
Man behöfver t. ex. blott erinra om folkskoleinspektören i Stockholm,
P. A. Siljeström, hvars fordran på skolans fullständiga sekularisering väl
från teologiskt håll nödvändigtvis väckte anstöt, men som för öfrigt
betraktades sorn en helt naturlig sak. Sådana yrkanden uppifrån väckte på
denna tid anklang hos dem, irågan närmast gällde. På skolmöten var
det ganska vanligt att höra fällas yttranden i samma anda. I de flesta
fall preciserade man — helt naturligt — sin ställning så, att man med
kyrkans utdrifvande ur skolan ej påyikade religionens utdrifvande, om
ock man ville ha den senare mera moraliskt verkande — mindre
dogmatisk.
Men nu!
Den förut — kanske något torra, men — verkligt måttfulla,
instruktiva folkskolans läsbok har man förvandlat till ett mixtum compositum i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
