Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Om folkskolor i allmänhet och den svenska i synnerhet, af Dionys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
Läs bara biskop Billings förklaringar till katekesen, hvilka nu äro
allena saliggörande — pä seminarier och annorstädes — sedan en
sydsvensk seminarierektors handskrifna luntor kommit ur modet!
Eller hör på en gäng, såsom författaren häraf en gång gjort, huru
en inspektörsnarr kommer in i en skola och ger följande uppgift:
»Undervisa i alla de stycken, där ordet »daglig» förekommer i katekesen!»
Eller lyss, huru en sådan herre ger åt en lärare, som haft i
uppgift att undervisa om »rättfärdiggörelsen», dogmatiska anmärkningar och
vinkar, som göia den oklara saken ännu oklarare.
Känn dig ej häller förvånad öfver en prästman och skolrådsledamot,
som är benägen till kraftåtgärd mot en lärare, bland annat af det skälet,
att denne vid uppgifvet tillfälle ej sagt mer om »Kristi lidande lydnad
och görande lydnad» än som stod i katekesen! /
Känn dig ej förvånad, ty de anförda exemplen äro hvarken
diktade eller sporadiska, utan verkliga och generela såsom bevis på den
anda som skolornas förmän söka urgera inom skolan och som snart
allmänt skall bli rådande, om ej resning sker.
Jämsides med denna uppfattning af dogmatisk religion (katekes)
såsom det centrala går från kyrkans och dess legohjons sida den
uppfattningen att naturvetenskaperna egentligen handla om kuriösa och
besynnerliga företeelser och ting, som visa Guds finger och ej strida mot
skapelsehistorien, att historien bör kastreras pä lämpligt sätt för att skydda
samhället och att geografien bör utan villkor lära oss, att Sverige »är
rakt det bästa land, som finns». Till och med räkning, vill man här
och där ha odlad pä konststyckets manér.
»Skrif elfva tusen elfva hundra elfva!» var en tid en skånsk
inspektörs stående uppgift, när han vid inspektioner hade ett barn framme vid
svarta taflan.
»De mutade prästen och länsmannen för att bli fria från
utskrif-ning», uppgaf en lärjunge i en inspektörs närvaro — fullt korrekt och
i öfverensstämmelse med den använda historiska läsboken.
— »Men sådant bör man i dessa upprörda tider ej tala om»,
anmärkte inspektören klandrande till läraren. »De ha lätt nog ändå att
bli uppstudsiga mot myndigheterna».
Sådan är andan — genomsnittsandan i folkskolorna — eller
åtminstone sådan vill man ha den från deras håll, som makten hafva. Men
så tar det sig dock ej ut i de officiela rapporterna eller i använda
pedagogiska läroböcker.
Och här äro vi inne på ett nytt kapitel i skolornas syndaregister:
Det är den kolossala skillnaden mellan skolornas verkliga tillstånd och
det glänsande skimmer, som just kyrka och inspektörsvärld äflas kasta
öfver den. Det är katekes och bibliska först och sist, men utanför
stående skulle af rapporter och redogörelser kunna tro, att skolerna äro
härdar för en djupt vetenskaplig bildning. Saken är att skolornas nivå
fingeras för hög, men är i verkligheten för låg.
Enligt en förut citerad inspektörs erinringar för
historieundervisnin-gen bör det pä tal om Gustaf Adolf gä så till i folkskolans fjärde klass
(med 12 å 13-äringar, af hvilka, såsom hvarje skolman vet, endast
ungefär 10 % äro begåfvade, 40 % normala, 40 % undermåliga och 10 %
abnormt slöa):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
